Aftonbladet – 24 april 1860, sida 1

DET STILLA VATTNET, Amedie Achard. Är 18.0säg man i Paris, på gatan Miro mespnil ett gammalt hotell, som nya byggiadefStällt helt och Hållet i bakgrunden: Sedan mera än tjugo år tillbaka tycktesdetkafl vå HKÖtat Med att ramla omkull; Men sådant det nu befahns vara, nemligen fast sammanfogädt af starka häggna stenar, svarthade ge nömhundfåde Viätrars regn, skulle det hafva trötsat tidens härjningar, såvida det icke af spekulanter ei dag blifvit nedrifvet. Detta höfell var fordom uppbygdt afen parlamentspresident och utgjorde då en stor byggnad med Mritet tak och tvenne åt baksidan ut? skjutande flyglar, som omslöto enstör fra der gräset grönskade mellan stenläggringen och hvilkas bottenvåningar voro inredda til stall och vagnshus. Bakom Botellet låg -en trädgård med två stora alleer af lindar, klippta som afvenbok, och med några fyrkantiga blomsterlatid, inhägnade med buxbom. Denna enformiga. trädgård var omsluter af en tjock mur; bövatemed murgröna; hvars täta löfverk dolde e ovanligt stor vinstock; som öaktad? sin höga ålder skjöt nägra rankor, hvilka om hösten här och der erbjödo ett dussin klasar , stora drufvor, om hvilka flocktals sgarfvar Kifvades. Gården passade så väl, till byggnaden, byggnaden säval till trädgården; att äv håde det fullkomligaste slägttycke med hvarandra. Man såg. tydligt att öde hörde tillsammans, och alla tre, lika gamla, lika dystra, lika högtidliga, voro i så fullkomlig ötverensslämmelss med hvarandra, söm Perukernå, kragårta och köpparna med demspetsiga Kryckan, hvilka fördomdags tillhörde ma? gistratspersonerhas ttstyrsel. Allt utvisade denna harmoni, hvarmed tiden stämplar tingen. En sträcka af höga; breda, obegväma, men präktigt. orperade rum, från hvilka intet förmått g åna de Tika förgyll? ningar upptog huset. En trappa af fem trapp