Aftonbladet – 21 april 1860, sida 3

BLANDADE ÄMNEN. Förströelsebegäret. Man hör en allmän klagan öfver det jägtande efter nöjen, som nu säges bafva tagit öfverhanden, och prisar den gamla goda tiden. Men för hundradetals år sedan förnams samma klagan. Pontoppidan besjunger i sin Ekonomiska balansr, som utgafs 1759, förra seklets ändalykt. Ingen bra hustru, säger kan, kände då för tiden till något aunat lefnadssätt, än att med sina döttrar och pigor från morgon till qväll spinna, spola, sy och väfva. På daglig och stundlig omvexling mellan lustbarheter, visiter, teatrar, spelkotterier och promenader hade ingen ens tänkt. Husliga förrättningar voro de enda tidsfördrif man då hörde talas om, och likväl hörde mean icke hälften så mycken klagan som nu öfver hypokondri, melankoli och ledsnad. Att nyttig sysselsättning och handarbete bland förnämt folk, särdeles af andra könet, numera kommit alldeles ur modet, ja till och med anses för obelefvadt och föraktligt äfven bland medelklassen, hvilken just i sysslolöshet söker en ärofull utmärkelse framför gemene man och allmoge, det anser jag icke allenast såsom stridande mot Guds visa anordning, utan äfven såsom en källa till många laster och sjukdomar, ja mot det borgerliga samhällets välfärd. Pontoppidan påminner likväl icke häro n med ,den förhoppning att lefnadssättet skulle förändras. Han vill icke moralisera såsom mag. Schurmand, salig menniskan, en gång från predikstolen. Damerna bråddes fordom på silkesmasken, som satt i sitt bo och spann, men nu likna de fjärilen, som aldrig stannar länge någonstädes och ändå aldrig saknas, emedan han ingenstädes uträttar något.