Aftonbladet – 20 april 1860, sida 1

gifva luft.åt. sin ytterliga glädje, tog Timotheus sig-ett rus. Först morgonen derpå vaknade ryttmästaren: Den nervösa feber, somangripit honom samma dag: som borgmästaren gjorde sitt besök, hade nu gått öfver;-den sista krisen var genomgången. Han drack med begärlighet litet buljong och rökte-en-hel pipa; derefter kallade han Gottfrid till sig: och bad. honom ännu en gång om förklaring öfver hvad som tilldragit sig och hvilket han fåfängt bjöd till att fatta. Förvaltaren berättade för honom, huru han blifvit sjuk oeh med hvilken tillgifvenhet Timotheus hade vårdat honom. Msnv, utropade Petter, som slutligen återfick minnet; huru kommer det till att jag ännu är qvar hör på Kostiukoff, dådetta hus icke mera tillhör mig? Hör nu hvad som händt, svarad2 Gottfrid. Då jag. fick veta att ni frånträdt besittningen af er: egendom, trodde jag mig böra underrätta hennes högvälborenhet, min matmoder, derom: En. kurir ankom genast från henne medbefallning ill mig att ögonblickligen skrida tillVerket och till hvad pris som helst i ert namn återköpa detta gods. På min: begäran samtyckte landtdomarens enka att afstå det åt. er för tiotusen rubler. Jag medförer nu denna summa till er disposition. Hvar är den? utropade ryttmästaren med rodnande ansigte och gnistrande ögon. Se derl svarade förvaltaren, i det han uppdrog ur sin fickaen rulle bankosedlar. Jasår, sade Petter, i det han satte sig upp och skakade sedlarne med darrande hand. Se här, Gottfrid, tillade han, återtag dessa penningar — — — och säg er herrskarinna att jag väl kan vara dum, okunnig och förblindad, men — — — förnedra mig, det kan jag aldrigi Huru, herre, kan ni tro — — — Icke ett ord mera. Gif mig er band. Farväll . Gottfrid drog sig tllbaka med sina bankosedlar, ty det fanns i ryttmästarens blick och röst. ett sådant uttryck af orubblig beslutsamhet, att förvaltaren förstod att all vidare motTR och allt öfvertalande icke skulle tjena till någonting. Om aftonen kastade Petter sin faders pap