Aftonbladet – 20 april 1860, sida 1

Iderskref den utan. att läsa den, lade den ifrån sig. på bordet-och kastade sig på sin soffa. Nu, sade Tobias, återstår en sista fråga. Jag. gör er den -med;bedröfvelse,; men Oden bar ingen lag — jag-kanicke underlåta att göra den. När tänker: ni lemna Kostiukoff? Mitt gods Kostiukoffls utropade ryttmästarens; Det är icke mera edert. Ack, ni har rätt! Förlåt mig! Jag vet icke hvad jag tänkte på. Han är verkligen sjuk,, mumlade Tobias, men det är kanske.en följd af. hans trötthet efter resan.n å Nå väll återtog ryttmästaren, jag skall gå härifrån i dag... nu genast. Hvarföre då? Icke äro vi så. omedgörliga. Det är bray det är bra... Jag skall... ni kommer... Ack, min Gud! Vid: dessa ord föll: den. olycklige mannen medvetslös ned på soffan; Borgmästaren och skolmästaren skyndadetill: honom: och försökte att lyfta upp honom; men. då de sågo att de icke kunde. få honom att qvickna vid, ropade de på: hans betjent :och gingo derifrån. Två veckor efter denna sorgliga tilldragelse gick den trogne -Timotheus; som hvarken dag eller natt lemnat sin herre, en morgon: på tåspetsarne ut. ur rummet. och återkom jemte Gottfrid, förvaltaren. på Grawskoj. Ser ni, Gottfridn,. sade den hederlige. kusken, han tyckes: mig nu .må bättre, hans kinder äro icke :så bleka-och ban andas lättare, men han ligger beständigt i dvala. Jan, svarade. förvaltaren, men nu; skola vivanvända det liniement, som, jag tagit med mig. Gnid honoms.du på tinningarne, under det-jag låter honom: inandas det här starka luktvattnet. En stund. derefter uppgaf Timotheus ett glädjerop. -Han såg sin herres anletsdrag upplifvas. Gottfrid gjorde ett tecken åt honom att under tystnad fortfara med operationen. Småningom lyfte Petter upp hufvudet, öppnade ögonen och såg sig omkring med en förvånad blick i det han frågade hvad som hade händt, ty han kunde icke erinra sig någonting. Gottfrid bad honom vara stilla och icke tala innan han hade .hemtat -litet : mera. krafTters Petter föll:ånyo i.djup sömn. För att