Aftonbladet – 19 april 1860, sida 3

EE a AEA TES 7 AE TGL PREL RIE KRA RIE 1oco pr 50 29, R. omsatt, 4750 pr våren 294, R. köpare. BLANDADE ÄMNEN. Om Läkarelonorarier. En arbetare åf sin lön värd. — Intet för intet. — Detta jär en grundsats som från syndaflodens tid varit gällande. Redan i de gamla romarnes unga dagar ville ingen gratis förrätta något arbete, och märkvärdigt nog har denöa plägsed ännu icke föråldrats: I then tiden, då ännu inga penningar fumnos ock: konungarne ännu icke påfunnit det sköna prerogativet att göra penningar, betalade menniskan sin nästas tjenster med varor. En grekisk lärare fick hos elevens föräldrar kost och logis icke allenast för sig; utan äfven för familj, om han försett sig med sådan. Bagaren fick af slagtaren ett stort stycke kött; för ett 2 sk. bröd, och oxdrifvaren kunde för ett varmt plagg kasta skräddaren en half oxe på halsen. Oxar voro hos romarne ett vänligt myntsärro— gat, och etymologerna härleda ordet pecunia från pecus, särdeles sedan man i kreditbanker och aktieföreningar på sednaste tiden funnit ettännu innerligare samband mellan pecunia och pecus. Språket har numera högst olika benämhbingsr för det vederlag menniskan erhåller för sitt arbete eller sina förrättningar. Regenterna hafva sin. civillista, militären sin sold, gesandten sina taffelpemningar, riksdagsmannen sitt dagtraktämente, presten sin tionde; köpmannen sin provision, skådespelaren sitt gäg värden sin hyra, arbetären sin daglön, extraordina: rien sina gratifikationer, och läkaren — sitt honora-rarium. Re Jane Hvilket skönt ord! Hönorarium korimer af ordet: honor (ära). Ersättningen blef sålunda en äreskänk. Nu lemnär man äran för sig och gåfvan för sig och visar sig vanligen frikostigare med den förra än med. den sednare. : , Hvad skulle läkaren också göra med guld? Med-: vetandet att hafva hulpit den kranke är ju mer än: guld. Allmän aktning, tidningsadresser, frivilliga. och ofrivilliga lofsånger äro för goda att uttryckas i gångbart mynt. Läkaren öfverflyglas derföre bref, men icke af sedlar. Mångfaldiga species: af tacksägelser lemnas honom i stället för specieriksdalrar, ty folk äro allt för finkänsliga för att kunna förutse, det äfven läkarekonstens idkare be:höfva lefva på sin konst. : a De betala illa, emedan de anse läkarens hjelp ovärderlig. Till och med hemorrhoider hafva upphört ati vara en gyllene åder för läkaren, Den, som har inga eller få barn, betalar litet derföre att han har så liten familj. Har han många: barn, så betalar han ännu mindre, derföre att han: har så stor familj. Det säkra är attläkarehonoraret. står i alldeles omvändt förhållande till den hastig-het hvarmed familjen förökes. Lika litet motsvarar honoraret kurens svåra eller långvariga beskaffenhet. Ofta inbringar en långvarig kur läkaren endast ett embryo af honorarium. Han har arbetat allopatiskt, men betalbingen blir homöopatisk. Vissa menniskor hysa en oöfvervinnerlig motviljä för att tillfredsställa läkarens billiga krafs och om: han genom en räkning söker att görå sim materialism gällande, visa de sip barm genom att taga en annan läkare. . Döt är läkarens pligt att vid minsta vink infinna; sig, utan tanke på ersättning. Han måste offra sim tid, sin kropp; sina kunskaper, sin själ, sin nattro; sina studier, sina nöjen och vanor, Men att någon: äfven kan hafva pligter mot läkaren erkännes icke. Och likväl är arbetet med de moderna krankheteraa svårare än någonsin. Huru måste han icke bekika,, utfråga, kringlyssna, genomtrefva den sjuke! Ban måste stethoscopera, katherisera, microscopera, magnetisera, och om möjligt kurera. God konstitution eftersträfvas äfven af de minst liberala. Och der pungen har. tvinsot, får IXkaren nöja sig med väntpengar. Om han än behandlat. den sjuke efter antiphlogistisk metod, betalag ham likväl efter en expectativ. Cito, tuto et jueunde skall han kurera, men pätienten betalar hvarken cito eller jucunde, ofta ieke ens tuto. Så gerna kunde våra låkareantaga den kinesiska taxan. I Kina får husläkaren icke fullt honorariuny längre än den sjuke är fullkomligt frisk. . Blifver han sjuk, förminskas honoraret, och dör en patient; må läkaren vara glad om han slipper betala skadeersättning. I Europa kunna patienterna indelas i följande 3: klasser: 1:0 de betalande; 2:0 de icke-betalande; 3:0 de betalda. KM kn En ung läkare bar i början af sin bana mest att göra med den tredje, klassen; som i detta stadium är obetalelig för honom, Likväl gläder han sig när han hinner till. den icke betalande klassen. Denna består åter af dels dem som icke kunna betala, dels dem som icke vilja. s 2 Den betalande klassen har likaledes två underafdelningar: de som betala anständigt,-och de som betala: oanständigt. De förra hafva likväl länge varit starkt i aftagande och torde snart dö alldeles ut. Läkaren kan stå i två olika förhållanden till den: betalande allmänheten. Antingen såsom extradoktor: eller husdoktor. Honoraret bestämmes också efter: vissa kategorier, motiverade genom de olika lokomotiver doktorn begagnar sig af. Läkarekasten är nemligen i alla större städer indelad uti vagn-, giggoch galosch-doktorer. I vissa landsorter finnas också ridande doktorer, hvadan så-väl kavalleri och infanteri som trainväsendet äro representerade inom detta värda skrå, Honoraret stigereller faller alltefter som läkaren hörer till första, anr dra eller tredje klassen. fena Ja, riktigt finkänsliga själar skilja t, 0..m. på em sesculapii-maskinen .arbetar-med en: eller. två hästarskraft. Den arbetande klassen honorerar ofta läkarens: arbete med eget arbete, och honoraret blir sålunda. afsydt, afkördt, afbarberadt, afhugget och ofta afsntet 0. 8. Vv. Fördom stod läkaren sig bättre; då fick ban: gåfvor jemte honoraret och hölls i stor vördning.. Liksom de gamla romarne i Asculapii tempel läto ipphänga en afbildning af den botade kroppsdelen, , så vittnade fordom ett broderadt serviettband, en: joffkudde eller ett cigarrfodral hos mången läkare: om en botad nervfeber, ansigtsros eller lunginflunama.sion, Läkarens arbetsrum var ofta en historisk-kponolo-sisk framställning af hans praktik. Om vi nu finna. sådana reliker i en läkares rum, kunna de som oftäst: ndast vittna om att de förskrifva sig från den tid: lå ban var glad att hafva hunnit de icke-betalandes; klass, Den gyllne tiden är således förbi kfven för Ascaapismen, och verkligheten grinar emot oss med an atal sfinx Käre spana ; Hvad återstår oss väl? Attönska mycket, att i itet och hoppas föga. sie 7 r , a Måtte en revolution eller åtminstone:-en kongress: nomshonorariernas.; verld stunda! — Det blir tills.