Aftonbladet – 18 april 1860, sida 1

Gode Gud! utropade han, betagen af glädje, hvilken lycka du skänker mig! Huru har jag, stackars ovärdiga menniska, kunnat göra mig förtjent af så mycken lycka? För att visa sin tacksamhet mot försynen för så mycken oväntad. godhet, gjorde han det löftet att gå till den -helige Alexander Newskys. kloster och låta bränna ett dussin vaxljus framför. det Kasanska helgonets bild. Dagen derpå åferkom Han: och klappade otåligt på grefvinnans port. Men denna gång satle man att hennes högvälborenhet sof och att bon hade tillsagt att man icke fick. väcka henne. Dagen derefter och flera påföljande dagar var hon utgången. Petter, som på tre hela dagar icke fått se benne, förstod icke anledningen dertil, men ban blef dock betagen af en plågsam hjert: ängslan. ; För att skingra sina dystra tankar, återvände han till hotellet och gick ini biljardsalen och spelade med några skickliga spelare, hviika dock icke vunno oftare än då han hade 3jort någon betydligare insats. eller då denna insats genom parier var treeller fyrdubblad. Till s:ut hade Petter under dessa intressanta partier förlorat hälften af den summa, som landtdomarens enka med så mycken beredvillighet lånat honom. Men,, sade han, hvad betyda väl några hundra rubler för mig,som snart skall blifva grefvinnans make l Denna hugsvalande tanke återförde honom till den kära boning, hvarvid alla hans förhoppningar vore fästade. : Stig in,, sade schweizaren med en artig åtbörd, hennes högvälborenhet är hemma. Likasom första gången fann han Nathalia i sin budoir, liflig, leende och skälmaktig såsom då, Han njöt af att betrakta henne och spetsade öronen för att riktigt höra hennes melodiska röst. Hon fortfor att oupphörligt kalla honom sin kära granne. Han skulle väl hafva tyckt mera o en förtroligare benämning; ,men tålamod!, sade han, vi komma väl dit en gång. Under det att Petter sålunda drömde om