Aftonbladet – 18 april 1860, sida 1

långt när syntes honom så praktfulla som rummen på Gravskoj. Han blef slutligen införd utt grefvinnans boudoir. God dag, mih grannex, sade hon med samma leende; hvarmed hon för kort tid sedan brukade emottaga honom på sitt slott. Jag är mycket glad att se er. Ni har således ändtligen beslutat er för att komma hit, till Petersburg, Jag kom hit samma dag som ni bestämt, emligen påskdagen på morgonen. Och hvarföre har ni då icke förr kommit och helsat på mig ? 3 aJag bar varit här en gång, men ert folk ville icke låta mig slippa in. ÅT det möjligt? Detta har man icke sagt mg. Så förhåller det sig verkligen. Ack! Ja, jag kommer ibåg. PåskdagsmorZonen gjorde en landsstrykare, en förrymd ästningsfånge kanhända, ett förskräckligt oväsende här, Mitt folk hade all möjlig möda att jaga bort honom, och uti den ångest, som denna sällsamma händelse försatte dem, hafva de sedan kanhända icke vågat öppna för en främling, den de icke kände. Ryttmästaren fann icke rådligt att tillstå att. denne landstrykare varit just han sjelf, och skyndade sig derföre att ombyta samtalsämne. .Grefvinnan hade tåtit honom taga plats bredvid sig, likasom på Gravsk j; bon slog i kaffe åt Onom under det att hon log och skämtade med honom, alldeles såsom på Grävskoj, och kallade honom beständigt, sin käre granne. Fonhade redan glömt sin käre grannes både dopnamn och familjenamn och jemväl nam-. net på hans egendom. Ryttmästaren hade, det måste man tillstå, 8JOrt sig en annan föreställning om detta för; nn : sta möte i Petersburg; men Nathalias lifliga oe ; Åtiga samspråk, hennes vänliga leende, henHes blixtrande ögoh och öfriga behag utöfvåde en magisk verkan på honom, och. då fokedade bonom med. det yttrande att hän oitr och utan krus skulle komma och helsa på henne, blef ban innerligt belåten.