Aftonbladet – 18 april 1860, sida 1

fattades hvarjehanda saker, för att han skulle få utseende af en fullkomlig gentleman. Ger näst gick han ånyo till basaren, köpte skjortknappar; en brokig, storrosig långhalsduk, en bröstnål med små kulörta stenar uti och ett par kulörta handskar, hvilka han, enligt sin vana, sorgfälligt utvalde bland de största som funnos. Med dessa nya tillbehör kom ban förnöjd tillbaka till. hotellet och gjorde sin toilett. Men, hvilken ståtlig toilett! Hvilka eleganta benkläder med ränder både kors och tvärs på och af de brokigaste färgskiftningar! Och hvilken omvexling af olika slags knappar, som strålade i rocken och västen! Somliga föreställde strålande solar, andra alla slags djurhufvuden; och slutligen några de yfvigaste blomsterbuketter. Hvad som isynnerhet behagade Petter var en syrenfärgad väst med ett så lysande broderi, att det kunde hafva kommit en blind att blinka. Sålunda utstyrd, med igenknäppt frack, försedd med handskar och öfvergjuten af eau de cologne och patscholi, gick ryttmästaren ut ur hotellet med hela säkerheten hos en person, som känner sitt värde, oah styrde beslutsamt sina steg. mot det hus der han föregående påskdag hade undergått en så svår förödmjukelse. Samme schveitzare, som nyligen behandlat honom så illa, men nu ieke kunde kännaigen honom, öppnade vördnadsfullt porten för honom, men tillade att hennes -högvälborenhet icke toge mot någon. 5 Min vän, sade ryttmästaren, var god och anmäl för grefvinnan alt det icke är någon främmande, utan att det är en vän till henne. Petter Abdiewitsch, som önskar få träffa henne. , Den. betjent, som schveizaren tillsagt att framföra denna helsning, återkom och tillkännagaf att ryttmästaren kunde stiga upp. Petter följde honom med stark bjertklappning, 1 det han drog fram sina manschetter oen kastade ännu en sista blick på sina brökiga benkläder, sin bru: a frack med metallknappårne och sin granna väst. Han gick igenom en hel rad med rum, hvilka icke på