Aftonbladet – 18 april 1860, sida 1

färligt långa. Hoppet, att kunna visa sigiför Nathalias ögon uti hela sin glans såsom en lycklig fästman och som en verklig kavaljer, uppehöll emeållertid hans mod. Han förblef instängd i sitt rum som en fånge, än med ansigtet tryckt mot fönsterrutan, än under ett fortsatt. gående fram och åter. Om qvällarne vågade han sig dock ut i korridorerna och samtalade; för att fördrifva tiden, med upppassarne på hötellet och de resandes betjenter. Fjerde -dagen på morgonen lät han omsider föra sig till Samuel Lebenkin, en skicklig skräddare, hvilken portvaktaren gifvit så ampla rekommendationer. Då han i få ord för denne förklarat ändamålet med sitt besök, upprullades inför hans förvånade ögon tyger, hvilka han tyckte vara de vackraste han någonsil . sett, klädesstufvar, skiftande i alla möjliga färger, och sammetsoch sidentyger med stora rutor och blommor på. Se här,, sade Lebenkin, i det han uppveeklade det eva tygstycket efter det andra och lät honom betrakta dem emot dagern; ,se här de vackraste af Frankrikes förnämsta tillverkningar; de hafva rönt stark efterfrågan af personer som äro ansedda att.ega god smak. Petter, som var obekant med moderna inom dep verld, der han sökte att vinna inträde, tviflade icke ett ögonblick på noggrannheten af! den sluge ryssens uppgifter, Han skyndade att göra sin beställning och besvor honom framför allt utt genast sätta arbetet i gång. Från. skräddaren begaf, hon. sig, till Gvosino-dwor (den ryska basaren), för, att uppkipa hvad. som fattades iden aristokratiska drägt han tänkte lägga sig till; ban köpte der hatt, stöflor, manschetter, en flaska luktvatten och er spatserkäpp. Särdeles belåten med denna första utflygt, tillbragte han aftonen i en biljardsal, som vanligen. besöktes af spelare ex professo. Följande morgonen kom skräddaren, som oupphörligt blifvit jägtad.af Ulrik och af portvakten, till honom, bärandes med hans nya kläder, Petter märkte då, att det ännu