Aftonbladet – 17 april 1860, sida 2

men med en åtbörd, som på ögonblicket förmådde den oförskämde uppassaren att blifva mera vördnadsfull. Skulle ni vilja vara god och följa mig, sade han höfligt. Om Petter icke hade varit van vid den lyx, som rådde på slottet Grawskoj, skulle han lätt kunna hafva blifvit förbländad vid åsynen af det rum, hvari han inträdde. Der funnos granna mattor, ljusstakar af brons, förgyllda, speglar och pendyler, men allt var dock mer eller mindre trasigt och osnyggt. Detta oaktadt fick man betala ganska dryg hyra för dessa utnötta möbler. Den förälskade ryttmästaren tänkte icke ens å att göra sig underrättad om hvad rummet skulle kosta. Han tänkte endast på Nathalia och på lyckan att snart få träffa henn: Hon väntade mig kanhända hela dagen i sår,, sade han. Hvad hon skall bli glad ätt få återse migl) Derefter ropade han på sin betjent och sade till denne: Ulrik, gå ned till portvakten och fråga Honom efter grefvinnan Nathalia Bielozerskas adress. Portvakten kom upp tillika med Ulrik, gjorde de brukliga lyckönskningarne för påskhögtiden och förkunnade att han icke visste var grefvinnan bodde. ! Det är bran, sade Petter, jag skall sjelf ;å och söka henne. Det går fortare. Utan att gifva sig tid hvarken till att raka sig eller upphjelpa sin oordnade klädsel, gick n ut i staden 1 sin gamla rock, sin nedstävkta kappa och sin mössa, samt befallde Ulrik att afvakta hans återkomst. I detta ögonblick tändes facklor på gatorna, illa kyrkklockor pinglade med full fart, en mängd vagnar och en talrik folkmassa strömmade utefter gatorna. Petter blandade sig i folkhvimlet och ankom efter några minuters