Aftonbladet – 17 april 1860, sida 2

sehik (bonde) och såväl ide höga herrarnes palatser som i böndernas uslaste isber (kojor), firas med så mycken glädje. Just på morgonen denna dag anlände han till en af hufvudstadens tullar. Sedan han uppvisat sitt pass i poliskammaren och låtit inskrifva sitt namn, befallde han postiljonen att köra honom till det värdshus, på hvilket borgmästaren gifvit honom anvisning. Men postiljonen kände icke ens namnet på detta hus, som sedan lång tid tillbaka icke mera fanns till: 3 Morgonrodnaden började just sticka fram genom nattens skuggor. Gatlyktorna spredo endast ett matt sken. Allt låg ännu försänkt i sömn. För mig hvart du vill, sade Petter, blott icke till något sämre ställe. Godt, svarade kusken, idet han åter fattade tömmarne. Han for öfver en bro och ett torg, vidare utför Newskoj Prospekt (Newska perspektivet) och stannade slutligen utanför det mest aristokratiska hotell i Petersburg, Hötel Demout. Fort, ett rum; utropade ryttmästaren, uttröttad af sin;långa. resa. Till. hvilket pris? frågade honom en svartklädd person, som befann sig i förstugan, något snäsigt. s Är ni botellvärden? i Nej, jag konditionerar här. Alla våra rum äro upptagna. Det finnes blott ett enda rum qvar, i första våningen, men som ni kanske tycker är för dyrt för er. I det han sade dessa ord, betraktade han ryttmästaren med en försmädlig blick, MG dan -deunes grofva och nedsmutsade kläder icke just bebådade någon person af betydenhet, — — Men denne, som blef ursinnig öfver att en simpel uppassare vågade betrakta honom med så näsvisa blickar, lyfte upp ar