Aftonbladet – 14 april 1860, sida 2

ansett sig icke kunna duka under för kärleken, men de mera lättsinni; a ifventyren från garnisonslifvet förtjenade ic:.v den ädla benämvingen kärlek. Kanhända hade han äfven rönt någon lifligare känsla af ömhet för Pauline, men hurudan än hans böjelse för den unga, tillitsfulla flickan må hafva varit, några rötter hade denna :böjelse likväl icke slagit i hans bjerta. Hon hade endast gjort ett öfvergående intryck på honom. Grefvinnan deremot hade helt och hållet förtrollat honom, och han var fästad vid henne med de oupplösligaste band. Sedan ryttmästaren väl en timma suttit på detta vis, ensant med sin klagan, tog han slutligen sin kappa, gick ned på gården och befallde Timotheus att spänna för samt begaf sig till Kostiukoff. Under hela hertvägen höll han bufvudet nedlutadt mot bröstet och förblef med hela sin själ fördjupad i betraktelser. Han märkte icke en gång, då han for förbi byn Kotschkina, de båda fruntimmer, som stodo vid en häck nära vägen. Den ena af dem var landtdomarens enka, den andra Pauline, blek och sorgsen. Huru lifligt ett moraliskt intryck än må vara, är det sällan att det icke blir mildradt genom nattens lugn, vare sig att tankarne vänja sig dervid eller att nerverna stilla sig, antingen genom sömnen eller genom förnuftsskäl. Vare härmed huru som helst, så befann sig Petter vid uppvaknandet morgonen derpå starkare än dagen förut, drack med välbehag sin kopp tå och tände lugnt sin pipa. Mer .än en gång hände det honom likväl, så väl denna som påföljande dagar, att han kände sig betagen af sorg och dystra aningar. Men då tänkte ban: Jag har orätt uti att vara bekymrad. Bör jag icke med full trygghet afbida den väntningstid grefvinnan sjelf bestämt för mig? Hvarföre skulle hon vilja bedraga mig? Hvarföre skulle hon hafva gjort ig underrättad om min åldet och mina lef