Aftonbladet – 14 april 1860, sida 2

servstat Innenatvande tjenst sasom kommendörkapten samt ovärdig att i rikets tjenst vidare nyttjas. (D. A.). — Man har lemnat Dagbladet den rättelse i det ur Handelstidningen, lånade meddelandet om ångfartyget ,Wenerns öfverlåande i annor mans ego, att besagde sjöbåt nnu icke blifvit försåld, men att ingeniör Julius Lönngren blifvit af direktionen bemyndigad att gå i författning om dess försäljning till ett pris ej understigande 50,000 rdr rmt. Underhandling lärer i sådant afseende vara inledd ed ett finskt bolag, som gjort anbud uppgående till nära denna summa. Ångfartyget kostar ursprungligen 100,000 rår, påkostades efter en pågrundsättning 30,000 rdr och har nu senast undergått reparation samt orhållit ny, elegant inredning till ett sammanlagdt värde af 23,000 rår rmt. a — Af Europeiska följetongen ha 10:e och 11:e häftena i dagarna utkommit och innehålla bör jan af Hofpredikanten, svensk originalberättelse af Signe. —— — Vi meddela här nedan, efter Dagbladet, en petition, som nyligen blifvit till H. Maj:t onungen ingifven af hrr kofferdikaptener i Stockholm, beträffande flera med deras yrke sammanhang egande förhållanden. Petitionärerna yttra: S. 4. KH. Hos E. K. M:t våga i djupaste underdånighet undertecknade, utgörande flertaet af i hufvudstaden au varande skeppsbefälhafvare, anhålla om nådig uppmärksamhet för en framställning af åtskill:ga vårt yrkes angelägenheter. Svenske kofferdisjömannen kan på de mest aflägsna orter utveckla svenska flaggan, sinnebilden af ett folk, med rätta räknadt blard vettets och bildniugens förkämpar. Medvetandet häraf höjer honom till annan uppfattving af yrket, än den blott materielta, och ålägger honom deremot svarande förbinMöj!igheten af dessas uppfyllande beror til icke ringa del af det hägn, hvarmtd staten omfattar ett yrke, som, ur statsekonomisk synpunkt ?betruktadt, är af-största vigt. an det gamla, allt för stränga förmynderskaper för han: elsflottan längesedan upphört, tyckes dessamma hatva blifvit föremål för likgiltighet, i händelse den ens ådragit sig någon uppmärksamhet, ut m vid riksdagen 1840 -—1841 af fikets ständer, som vidtogo den välbetänkta åtgärden, att anslå medel till inrättandet af särskilda bildningsanstalter för sjömän. Lagstiftningen har icke gjort jemna g med yrkets utveckling. Ifrån år 1812 hafva ;nve komiter var.t nedsatta för utarbetandet af sjölag, ämnad att efterträda den nu gällande, t 200 år gamla, utan att deraf blifvit något reat, utom dessa komit6ers af trycket utgifna för, af hvilka det sednare stundom lärer tjena till råd ur den seklergamla lagstifiningens labyrint. Vill den unge sjömannen undvika att bryta emot den ed han vid sitt inträde i yrket nödgas svära, nemlien att ställa sig till noggrånn efterrättelse sjölagen jemte alla, svenska sjöfarten angåenie, sedera utfärdade författningar, så måste han på remedföra nästan ett litet bibliotek, uti hvilket haa dessutom har ganska svårt att göra sig hemmas!add, då berörda författningar icke föreläsas och fö klaras i navigationsskolorna. Vi ha härmed antydt det svåraste af de missförhå:landen, för hvilkas afhjelpande vi vågat nalkas ironen, — saknaden af en lag, lämpad efter tidens fordringar och affattad i en form, hvarigenom det blir möjligt för den yngste som den äldste i vårt yr e att förstå hvad vi med ed förpligta oss att åtlyda. Vi utbedja oss underdånigst E. K. M:ts nådiza tillåtelse, att i några hufvudpunkter få sammanfatta våra iakttagelser; hvarvid vi skola insk änka oss till ämnen, som ligg närmast vår upping, till förhållanden, i hvilka yrkets utöfning itter oss. Dervid möter först bristen på en verksam lagstiftning, egnad att upprätthålla den nödvändiga ordniogen och disciplinen om bord på seglande fartyg. Sjömannens lif är ett undantagsförhållande, som städse varit ansedt erfordra en undantagslagstiftning. De minsta fel kunna här medföra de bedröfligaste följder. Om de icke i ögonblicket tillräctavisas och derigenom beröfvas sin möjligt farliva verkan, är det detsamma som om de lemnades ostraffade, ja, som om den felande uppmuntrades till oydnad. Den blinda lydnaden är, om någorstädes, här nödvändig; och kan den icke upprätthållas ensimt af det moraliska inflytandet, så måste lagstiftningeh på ett, för dessa uhdantagsförhållanden tjenlist sätt träda emellan. Flera E. K. M:ts befalhafvare på dess örlogsfartyg hafva på sednare tider vid summanträffande med handelsfartyg behböft medla mellan befälhafvare och besättning å dessa, samt ansett sig böra påkalla E. K. M:ts synnerliga uppmärksamhet uppå så beskaffade företeelser. Vivåga derföre i djupaste underdånighet anhålla, det täcktes E. KE. M:t vid den revision af sjölagen med dithörande författningar, hvaraf behofvet med hvar dag blir känbarare för yrkets idkare, från den högste ti!l den lägste, nådigst föranstalta, att behörigt afseende må fästas å detta förhållande, som utgör grundvilkoret för yrkets flor eller dess förfall; och vi utbedja oss härvid tillika underdånigst, att i särskild promemoria få mera utförligt yttra oss såväl i detta som andra ämnen, hvilka vi hoppas att E. K. M:t måtte i nåder behjerta, och dem vi i denna vår underdåniga petition ansett oss böra endast antyda. Den andra hufvudomständigheten, hvari rättelse behöfves, är den mörka framtidsutsigt i hemmet, som erbjuder sig för den orkeslöse och den i yrkets uvutöfning på ett eller annat sätt kraftbrutne sjömannem I filantropiens gyllene tidehvarf, hvarunder äfven hos oss i så många riktningar stora och lyckade bemödanden skett till lindring af den oförvållade nöden, har vårt yrke blifvit nästan lottlöstVäl har talet stundom fallit på behofvet af sjömarshem, och förslag till sådana inrättvingar blifvit framställda; men de hafva hittills rönt samma öde som förslagen tll en förbättrad sjölag. Vi framträda inför BE. K. M:t såsom målsmän, visserligen sjelfvalda, men ändå målsmän, för det yrke vi tillhöra, och skulle anse oss illa uppfylla detta målsmanskaps fordringar, derest vi icke lika mycket ömmade för den lägstes ställning i yrket, som för vår egen. Näst lättsinnet, finnes för närvarande intet till rymning så förledande fö ansett sig icke kunna duka ander för kärleken, men de mera lättsinni; a ifventyren från garnisonslifvet förtjenade ic:.v den ädla benämningen kärlek. Kanhända hade han äfven rönt någon lifligare känsla af ömhet för Pauline, men hurudan än hans böjelse för den unga, tillitsfulla flickan må hafva varit, några rötter hade denna :böjelse likväl icke slagit i hans bjerta. Hon hade endast gjort ett öfvergående intryck på honom. Grefvinnan deremot hade helt och hållet förtrollat honom, och han var fästad vid henne med de oupplösligaste band. et DA Kn