Aftonbladet – 13 april 1860, sida 2

MMMM VX är det bäst att vi genast upphöra med-jag. ten, ty på det sätter kunna icke få skjuta några värgar. Natbalia, som insåg sitt fel, bad honom så ödmjukt om förlåtelse för sin obetänksamhet och lofvade så högtidligt bot och bättring, att ryttmästaren nu, i sin ordning, ansåg sig böra bedja om ursäkt för sin häftighet, Han utkastade återigen linan och klämde den stackars grisen mellan sina knän, för att ånyo ditlocka vargarne. Men man skulle kunna hafva trott att rofdjuren underrättat hvaråndra om den fara som hotade dem, Flera gånger såg man deras ögon glänsa vid skogsbrynet, men ingen vågade sig fram på vägen. ; Emollertid blef grefvinnan alldeles genomisad af köld och plötsligt förkunnade hon att hennes fötter voro nära nog förfrusna. Skinnfällen och kappan voro icke längre tillräck. liga för att värma upp dem, hvarföre Petter tog dem mellan sina händer och gned dem ända tilldess han återställt blodetsfria omlopp. Då hon derefter beklagade sig atthon frös lika mycket om händerna, gned han dem på samma bätt, derunder välsignande det ry. ska klimatets stränghet, som han hade att tacka för denna den angenämaste sysselsätt. ning han någonsin i sitt lif haft. Vid mörgonrodnadens första strålar återkon slädan till herregården. Ryttmästaren bade icke varit i tillfälle att få skjuta ett enda skott, men aldrig Hade ban upplefvat. en så angenäm jagt. Grefvinnan, som hackade tinderna af köld, satte sig framför en stor eldbrasa, lät servera frukost och sade till Petter, i det hon fyllde ett stort glas med champagne: . Drick ett glas på nyårsdag. Jag föreslår en skål för er välgåbg och för våra framtida jagter.