Aftonbladet – 13 april 1860, sida 2

Den gamle borgmästaren var född på en tid då det icke var sällsynt att se en rik och förnäm enka gifta sig med en fattig officer, som icke egde någon annan förmögenhet än sin vackra figur och sina tjugufem år. All livad ban fått veta om Petters förhållanden till grefvinnan bragte honom på tanken om en förening af samma slag. Han visste att den, hvilken han ansett såsom sin blifvande systerson, ofta for till Grawskoj och uppehöll sig der hela veckor. Han visste att Nathalia gifvit honom en häst af högt värde. Han hade nört omtalas det nattliga jagtpartiet, behörigen utstofferadt af slottets betjening. En ny tilldragelse, hvars detaljer han ganska snärt fick veta, stärkte honom ännu ytteriigare i denna tro. Följande hade nemligen passerat: En dag mot slutet af Januari, då ryttmästaren var färdig att återvända till Kostiukoff, nämnde han för grefvinnan huru smärtsamt det var för honom att ensam återvända till sitt hem, sedan han så länge vistats hos henne, och huru eländig hans egen boning föreföll honom, sedan han sett alla de herrligheter som funnos vid Grawskoj. Nathalia erinrade sig det förfall, hvari han: hus befann sig, der hon hade tillbragt en natt; hon kom ihåg de svartgrå murarne, de gamla utnötta salongsmöblerna, med ett ord all denna rattigdom, som på henne gjort ett ganska lifligt intryck. 3 onligt uppgick en luminös ide i hennes själ. Ingenting tvingar er att resa just nu,sade hon till den bedröfvade ryttmästaren. För öfrigt behöfver jag er här för att ytterligare mstruera mina stalldrängar, och för att ledsaga mig på fleraspromenader, och jag behåller er således qvar ännu i fjorton dagar. Fjorton dagar! utropade Petter öied glädje, jag antager gerna ert förslag, och tackar till