Aftonbladet – 13 april 1860, sida 2

Clemens betraktade henne förstulet med ett illparigt leende. Den sköna jägarinnan drog sig tillbaka till sitt rum, högst belåten med att efter dessa strapatser åter befinna sig i en varm och god säng. Efter en långvarig sömn kände hon sig vid uppvaknandet ruskig, Hon tyckte också att slutet af denna första dag på det nya året varit ledsamt och tråkigt. Den beskedlige ryttmästaren kunde icke komma henne tt glönåma det lifliga och muntra sällskapslifvet i Petersburg. Om ban försökte attbereda henne några förströelser, sträckte sig hans uppfinningsförmåga icke längre än till slädåkning, jagtpartier och ridöfningar, och den eleganta grefvinnan fann sig icke i längden intresserad af dessa landtliga tidsfördrif. Oaktadt sin -brist på verldsvana och sina ringa intellektuella egenskaper, var likväl hennes granne till nytta för henne. Han var en man, som hon kunde. bebandla efter: behag och som på sitt sätt emellanåt förminskade :det enformiga i hennes ensanibet. Till att börja med böra vi tillstå att hon icke behagsjukt lekte med honom eller föreställde sig att hon hos honom kunde uppväcka någon dåraktig känsla. Alldeles ensam, på hundra mils afstånd från sin förtroligare umgängeskrets, sitt vanliga lefnadssätt och skådeplatsen för sina triumfer, hvad kunde hon väl företaga sig för att förkorta de långsamt skridande timmarne under den tillfälliga landsflykt, som bon pålagt sig? Hon kunde icke sysselsätta sig med förvaltningen af sitt gods, bade icke någon våna vid regelbundna göroMål och var icke i stånd att hålla ut i tvenne timmar efter. hvarandra med att läsa. Kunde bon välstaga sin tillflykt till dem, som bodde i grannskapet? Hvilka menniskor! En okunHig och rå börgmästare, en fåfäng och pedantisk skolmöstare! Nej. Hennes enda um