Aftonbladet – 13 april 1860, sida 1

STOCKHOLM den 13 Aprit Enligt ett af oss i går: afton, sedan tidningen redan var lagd i press, ytterligare erhållet telegram från Christiar ia, voro meningarneinom Storthinget mycket d elade, om hvad som borde företagas från Stortningets sida med anledning af de Storthinsset meddelade handlingarne: rörande ståthållare frågan. En komitå nedsättes, för att afgifva ett betänkande härom. Samma telegreim resumerar på följande sätt innehållet af H.. M:t konungens diktamen till protokollet, då saken föredrogs i norska statsrådet: Statsrådets åsigter vore i allt väsentligt öfverensstän mande med konungens egen uppfattning af sakens vigt och betydelse för Norges förhållanden. Han skulle således, om tidpunkten dertillhade befunnits lämplig, gerna ha efterkoramit Storthingets och statsrådets önskningar. Men han finner sig nu böra afvakta en lämplig tidpunkt, och han skalk då sjelf framlägga ett förslag till en sådan grundlagsförändring. Enligt hvad det förljudes skall den förklaring, som H. M:t konungen lärer afgifvit i svenska statsrådet i afseende på revisionen af unionsfördraget, ba äfvenledes gått ut på, attt den närvarande: tidpunkten icke är lämplig till företagande af en sådan. Af dei går afton ankomna OChristianiatidningarne finner man, att första underrättölse,a om konungens :sanktionsvägran framkallat i Norge en djup sensation, samt att nian ända till sista ögonblicket hyst den föreställningen,, att utgången skulle blifva annorlunda. Morgenbladet uttalar sin öfvertygelse derom, att Storthinget snart skall yttra sig med anled-: ning af de anspråk, som blifvit gjorda i åt. skilliga svenska uttalanden samt ätt Norge skall intaga en defensiv ställning och icke inlåta sig på någon revision, så länge som denna såsom nu finnes på något sätt ställd i sammanhang medståthållarefrågan. Bladet yttrar för öfrigt: ?Förmodligen har för H.M:ts uppfåttning saken ställt sig sålunda, att det blott fanns det alternativet, att neka sarktion eller att gå in på att behandla saken isammansatt statsråd. Och i sådant fall är saken afgjord på det för Norge minst kränkande sättet. Ty om än Norge icke har fått sin befogade önskan om ståthållarepostens afskaffande uppfylld, så är dock påståendet om att saken är en. uteslutande norsk angelägenhet så långt ifrån att vara uppgifvet, att det tvärtom blifvit formligen erkändt af unionskonungen?. Christianiaposten finner sakens största betydelse ligga i dess närmaste följder och den ställning norrmännen skola intaga i förhållande till Sverge så länge de institutioner qvarstå i Sverge, under hvilka försöket till inblandning: i Norges lagstiftning egt rum. AÅftenbladet yttrar sig med större häftighet om nödvändigheten af en protest från Storthingets sida och om återupptagande på nytt af samma förslag inom Storthinget. Vi hoppas, att den sansade och unionsvänliga sidan inom Storthinget och pressen skola. behålla öfvertaget, så att man någorlunda lugnt och utan öfverdrift må kunna betrakta sakerna sådana de äro, och icke ge fria tygar åt en öfverilad stämning, som vanligen leder till mått och steg, hvilka man vid lugnare eftertanke får anledning att beklaga. Ivarje uppriktig vän af unionen bör icke för illfälliga misstämningar och obehag låta fara medvetandet derom, att enighet mellan norlens folk är ett oafvisligt behof, eller uppgifva woppet derom, att på grunden af den ingångna mionen en sådan enighet kan utveckla sig, tan att nägot intrång derföre behöfver ske ti folkens frihet. Öfver den kritiska ställning, hvaruti Tysks and för närvarande befinner sig, innehåller Pimes en anmärkningsvärd artikel, hvilken vi vär meddela: