Aftonbladet – 12 april 1860, sida 1

Skall -skely svarade Timotheus med sin orubbliga kallblodighet. Påföljande dag mot aftonen trädde Petter in i grefvinnans salong, stelnad af köld och bärande en tung börda på sina axlar. Se här, sade han, min nyårsgåfva; en gåfva från en lefvande, som är er ödmjuke tjenare, och af en död, hvilken jag härmed nedlägger för edra fötter. : Gode Gud, hvad är detta? utropade grefvinnan, som såg ett ofantligt djur nedfalla på golfvet. En varg, tror jag?x Ja, en präktig varg, hvilken jag sköticke långt härifrån. Vi äro just i den årstid, då de utbungrade vargarne lemna sina undangömda tillhåll och stryka omkring i gårdarne. Hvilken ypperlig jagt skulle man icke kunna göra nu, om man hade en spädgris för att locka dem med och en god bössa! Har ni några jagtgevär här? , Ja, en hel mängd. Jag skall säga till åt min betjent att han visar er dem, och om ni finner på någon god bössa, så skall jag följa med er ut på jagt. : Huru! Ni skulle våga...? Med er skulle det vara mig ett stort nöje.n Och ni skulle icke blifva rädd? På landet måste man söka alla medel till förstöcelse. Om dertill kommer en liten kiinning af räddsla, är det så mycket bättre. Men jag tror icke att jag skall blifva rädd, då jag är med er, Nå väl! Det är sagdt, och jag vill icke heta Petter Abdiwitsch, om vi icke skola göra en utomordentlig fångst. Vid dessa ord tog ryttmästaren upp sin varg och bar ut den i förstugan, tillsade betjenten att låta spänna tvenne stadiga hästar 7 n släda och deri lägga en gns, en säck n lång Jina. : Derefter begaf han sig, if befjenten såsom vägvisare, till den marc. hvilken Natbalia kallade sin arsenal. fands verkligencensganska vacker sams ing ar alla slags utmärkta vapen: yataganer från Turkiet, sablar från Persien och Kauka