Aftonbladet – 12 april 1860, sida 1

Åh! Ni är en förnuftig man.s Jag har tänkt på att jag icke är tillräck-, ligt rik för att gifta mig med en flicka utan förmögenhet; och man har aldrig talat något om Paulines hemgift — — Ni har rätt. I detta ögonblick skulle Demetrius hafva velat störta sig i armarne på den; hvars namn han förut knappt kunde höra nämnas utan en känsla af fasa; men ban trodde sig skola begå en oklokhet om han alltför mycket visade sin glädje, och språklärarens ankomst afbröt detta oväntade samtal, hvilket hade uppfyllt den förälskade skolmästarens sinne med den högsta fröjd. Språkläraren var, såsom Demetrius hade sagt, en fattig f—n, som under loppet af en på äfventyr rik lefnadsbana än här, än der, lärt sig att tala ömsom en god, ömsom en dålig fransyska. Han framsläpade ett eländigt lif på inkomsterna af renskrifning och af några lektioner, samt emottog med ifrig glädje det anbud som gjordes honom att för återstoden af vintern slå sig ned på Kostinkoff, Redan dagen derpå satte Petter sig i verksamhet. Det var ingalunda något lätt arbete för honom, som hade så liten smak för studier, men han eggades lifligt af begäret att gifva ett talande bevis på sin beredvillighet att lyda grefvinnans råd och genom Hoppet att inom några månader kunna tala fransyska med Henne. Han böll just på att ifrigt splugga, med sin fratiska grammatika, då en af betjenterna från Gravskoj kom ridande med hans vackra häst och lemnade honom ett bref från Nathalia, hväruti hon beklagade sig öfver hans Jånga frånvaro oeh bad honor start komma och Helsa på Henne. Ryttmästaren betraktade brefvet med hönryckning, läste det. öfigen en tjugo gånger efter hvarafidra och röpäde sedan på Thimo: theus. ; Fl morgon är det nyårsdagen, sade han; .gör slädan i ordning, så att vi kunna fara till Gravskoj.