Aftonbladet – 11 april 1860, sida 2

Har ni könt hehnes nåd från, längre tid tillbaka ? ö Nej. Det är eget, högst eget; men ni har u!an tvifvelbehagat henne mycket från första stund. Jag vet sannerligen icke huru jag kunnat göra mig förtjent af en sådan godhet. ;Oss emellan sagdt, svarade Feodor med sänk: röst, förnäma damer bafva sina infall. Det finnes persöner, som misslyckas ialla sina företag; det finnes andra åter, hv.lka äro gynnade af lyckan, och hvem vet, kanbända att, sedan hon i dag skänkt er en häst, hon i morgon skänker er en hel by. Hvad menar ni! utropade ryttmästaren och rynkade ögonbrynen. Helt enkelt att, när ödet börjat blifva någon gunstig, mån icke kan förutse hvarest det skall stanna. Hvad mig beträffar har jag icke: några sådana der tankar; grefvinnan sade till mig: Tag denna häst såsom ett: bevis på min vänskap. På dessa vilkor kunde jag icke med godt samvete vägra det. Men hvad beträffar en gåfvå af större betydenhet, nej, nej, det kan icke komma i fråga.n Hennes högvälborenhet är så rik, att hon atan att genera sig skulle kunna ..Icke ett ord mer om den saker. Jag är lycklig öfver att vara egare till denna häst och jag önskar ingenting mera. Jag skall sorgfälligt vårda honom och skulle icke vilja utbyta honom mot ett gods om tusen bönder; det kan ni vara öfvertygad om. Under detta samtal med förvaltaren hade Petter hunnit ned till stallet, der han inträdde såsom en van kavalleriofficer. Sedan han sett sig omkring i det inre af byggnaden och undersökt spiltornas beskaffenhet, samlade han stalldrängatne omkring sig och undervisade dem uti bästa sättet att dressera hästar och