Aftonbladet – 11 april 1860, sida 1

nya böjelse. Hon hade väl fått veta att grefvinnan ankommit till Gravskoj; men huru skulle hon kunna gisså till att den otrogne Petter hade innästlat sig i detta slott, att ban, för att komma dit så mycket hastigare, utan att stanna, farit förbi det hus, dit hän Hyss förut med så mycken enträgenhet begaf sig hvarje vecka, och att ban på den korta tidrymden af några timmar hade kommit derKän att han kunde påstå att den blomstrande unga flickan icke en gång förtjenade attjemföras med den förnäma damens lillfinger? Då Petter begaf sig till matsalen, gick han igenom flera rum, hvilkas prakt och rika möblering vid hvarje steg förorsäkade honom nya öfverraskningar. Salongen isynnerhet; med sina byster, föreställande åtskilliga gudinnor, sina i taket hängande amoriner, sina guirlander och arabesker, förbländade honom till den grad, att han frågade sig sjelf om han icke drömde, och mer än en gång vidrörde han väggarna och möblerna för att förvissa sig om att han verkligen var vaken. Middagsbordet blef en ny märkvärdighet för bonom. Ds flesta af de rätter och dricksvaror, som serverades, kände ban icke till, och han betraktade med stum beundran det vackra porslinet och de lysande silfverpjeserna.-Midt ibland denna för honom så ovanliga prakt gjorde emellertid den hedervärde egaren af Kostinkoff några ganska kloka anmärkningar. En betjent bjöd honom såsom desert enkorg med frukter, lika friska som om de nyss varit plockade. Hvarföre vill ni då icke smaka på dessa frukter? sade grefvinnan till honom. sJag försäkrar er att de äro ganska goda Det är just derföre jag icke vill röra vid dem, svarade ryttmästaren, deäre alltför goda för mig. Om jag fattade smak för dem, skulle jag beständigt vilja hafva sådana