Aftonbladet – 11 april 1860, sida 1

tvist, jag gifver er den såsom en underpant på min vänskap Grefvinna, grefvinnal utropade Petter, bestört öfver detta frikostiga ädelmod: Kyss min band, och sedah icke ett ord mera. Jag är hungrig, och middagen bör strax vara färdiga Ryttmästaren bugade sig under tystnad och följde derefter med den unga enkan, som ledsagade honoin till det för honom bestämda rummet. e ; Om någon äf våra läsafe förvånas. öfver dessa drag hos grefvinhan, om han betviflar tillförlitligheten af Vår berättelse, är det måhända derföre, att han icke varit i tillfälle att träffa på och lara känna dessa borgfruar ide ryska provinserna, dessa förnäma damer från Petersburg eller Moskwa, dessa egna qvinnor, hvilkas ungdom förflutit i selongernas sfer och hvilkas giftermål utgjort vigtiga tilldragelser inom det högre sällskapslifvet, Uti de kretsar, der deras konstlade tillvaro utvecklat sig, hafva deras bjertan icke blifvit utbildade i samma mån som deras förstånd. För dem är en välvillig handling ofta icke annat än en förströelse, ädelmodet en nyck, och de anse nästan alltid sin vilja såsom en ovilkorlig, en ojäfvig lag. Nathalia Alexandrowna hade tillbragt sin ungdom uti hufvudsta len, omgifven af en mängd beundrare, hvilkas hyllning smickrade hennes egenkärlek, utan att uppväcka någon ömmare känsla. Alla dessa eleganta tillbedJare voro lika angenäma för hennes blickar och ådrogo. sig lika mycket hennes uppmärksavshet för deras behagliga konversation. Men ingen enda hade ingifvit henne vågra allvarliga tankar, och då hon uppnådde den äldsr, vid hvilken Kon enligt konvenansens fordringar borde gilta sig, valde hon den, som tland dem alla utmärkte sig, icke för någon större