Aftonbladet – 11 april 1860, sida 1

utan att jag någonsin skulle... Men bär äro tvenne vägar, hvilkendera skall man fara? Låt oss vända otm. Under hernvägen var Nathalia tyst och fuindersam. Ankommen till slottstrappan, lade hon handen på fyttmästarens arm, hoppade, vig soim en sylfd, ur slädan och gick med lätta steg in, uti en stor förstuga; derefter vände hon sig till sin följeslagare och sade: Vill ni se det rum, som är 1ordningstäldt för er? Jag skall sjelf föra er dit.. Ett rum i. ordning för mig utropade Petter, öfverraskad. Ja visst. Ni lemnade ju mig edert. Tror ni icke att jag insett alla de -uppoffringar ni gjorde för att visa mig gästfrihet och för att göra min vistelse hos er behaglig; och. för att hastigt göra slut på den ledsnad ni nyss förorsakade mig, ber jag att få förklara mig. Jag tillbjöd er att köpa min häst; jag tänkte icke på hvad ni sade om er ringa förmögenhet, och jag hade sannerligen icke för atsigt att förödmjuka er. Mot min vilja, ja ganska mycket emot min vilja sårade jag er genom min okunnighet och oeftertänksamhet, men jag bad er genast om förlåtelse derför. Det tillhör nu er att bedja mig om förlåtelse för det att ni missförstått mig och för att ni varit orättvis emot mig. Om jag har pegått något fel emot er, så är jag färdig att med hopknäppta händer öch på mina knän bönfalla om eder förlåtelse. Och jag, som är ädelmodig, beviljar er den, men med ett vilkor. Hvilket då?, Z Lofva mig på förhand att ni underkastar er det. Jag svär derpå. Nåväl, Petter Abdivitseb, jag skänker er den der hästen, som varit orsaken till vår