Aftonbladet – 10 april 1860, sida 2

En förnäm dam! Var det hon som for uti en ofantlig berlinare, förspänd med sju hästar? Precist.n Jag mötte henne nyss. Hon åker icke fort. Hästarne voro skrala och åkdonet tungt. Bakefter följde en kibitka. Alldeles. Ack! min Gud, utropade borgmästaren med ett uttryck af förskräckelse och slog sig dervid för pannan, det var icke grefvinnan? Jo, just grefvinnan. Å Så olyckligt, så olyckligt! Hvar hade jag då mitt förstånd ? Hur är det fatt ? : Jo, min vän, i förra veckan erhöll jag befallning från guvernören att låta iståndsätta en bro på grefvinnans väg, en bro, som är lifsfarlig att färdas öfver, ty den är så skral, att den vid minsta skakning lätt kan komma att brista. Jag hade lofvat att genast låta verkställa den befallning man gifvit mig; men jag har helt och hållet glömt bort saken. Store Gud! Hvilken olycka skulle icke kunna inträffal Men kan man inte undvika bron genom att köra omkring? Jo, genom en omväg af en fjerdedels mil, öfver ängarna. ; Jag skall låta Timotheus i största hast skynda efter grefvinnan för att ledsaga henne på denna andra väg TR Hvilken godhet! Hvilken förträfflig ide! För allt i verlden, förlora icke en minutl Petter sprang ned i stallet, lät spänna för en häst och återvände för att låta borgmästaren veta att Timotheus redan gifvit sig i väg. l Min kära ryttmästare, utropade Tobias och omfamnade honom ånyo, pni är bestämd