Aftonbladet – 10 april 1860, sida 2

Såsom ett prof på huru den nyligen från Vatikanen slungade stora bannlysningen upptagits bland dem, hvilka det egentligen gäller, meddela vi följande ur Opinione; Den så länge förkunnade bainlysningen har nu omsider blifvit utfärdad. I torsdags afkunnades den i Rom med alla öfliga formelittier, och samma dag erhöllo vi här i Turin kännedom derom. Den är riktad emot annexionens poem befordrare c. ec. d. v. s emot 12 millioner italienare, och vi veta cj emot huru många millioner andra metmiskör i utlandet, hvilka gillat densamma. Då vi här tillkännagifva denna åtgärd, visa vi derigenom bäst huru föga vigt vi fästa dervid. Ingen stat i hela Europa kommer att mindre oroas af bannlysningen än Italien, som aldrig oroatz Sfver dylikt, och som alltid ställt sig på deras sida, hvilka stått emot romerska hofvets anspråk. Vi kunna lyckönska oss öfver att ha att göra med en mötståndare, som förklarar sig icke vilja ge efter detringaste, och sålunda stänger vägen till hvarje förlikning. Piemont har, som man finner styrkt af 2in10matiska handlingar, bemöda; sig om att fin dra Markerna Sch Umbrien ifrån att göra uPpPrOlumg, och romerska hofvet svarar nu med bannlysning, emedan det icke kan svara med vapenmakt, som det ej har i sitt våld. Men hvarföre denna bannlysning? Skulle det tilläfventyrs vara fråga om något nytt kätteri eller någon schism? Nej, religionen har härmed ingenting att skaffa; tron är och förblir alldeles utom frågan. Man bannlyser derföre att Romagna, nedtryckt under ett skamligt ok, har begärt att förenas med Piemont, och konungen bifallit denna så billiga och rättmätiga önskan. Vi äro förvissade om att regeringen skall under dessa förhållanden förstå att visa sig stark genom sin moderation och bereda aktning åt lagar, sanktionerade af furstar till häfdande af den borgerliga maktens rättigheter, hvilka i alla tider hotats af Roms öfverdrifna anspråk.?