EN FÖRNÄM RYSK DAM. Ar B. ÅA. VONLIARLIARSKL) ÖFVERSÄTTNING Ar K—G. Detta smärtar mig, det är sannt, men ...n Hör på,, återtog hon med sin silfverstämma, hvilken trängde ända till djupet af ryttmästarens själ, jag måste resa; man väntar mig på mitt gods, och jag vill försöka hinna fram dit innan nattens inbrott, för att icke nödgas utsätta mig för att ligga uti oeldadt rum. Men skulle icke vi, som bo så nära hvarandra, kunna umgås, såsom det egnar och anstår grannar, och sålunda ofta träffas? . Om ni har lust att besöka mig, låter ni väl icke det lilla afståndet af fyratio werst hindra er! xFyratio werst! utropade Petter med hnryckning, ack; jag skulle gerna färdas dessa fyratio werst barbufvad och krypande på knö, om så fordrades. Ni behöfver icke göra denna färd på knän, genmälde Nathalia leende. Sätt er uti er släda och kom i öfvermorgon och tillbringa några dagar hos mig. Låt oss komma öfverens om det!b 7 Ni skämtar väl bara; ni drifver gäck med mig! Ingalunda. Jag upprepar ännu en gång att jag väntar er i öfvermorgon, och jag önskar att ni kommer. Ja, det lofvar jag heligt,, sade ryttmästaren, 1 det han fattade grefvinnans lilla fina hand med sin egen grofva och solbrända; och ) Se A. B. niris 74—76, 78—82.