Aftonbladet – 7 april 1860, sida 2

Skulle jag kunna våga räkna på någon vänskap af er? Var öfvertygad derom. Nej, det är inte möjligt. Jag är endast en simpel landtman, utan någon titel, rättfram och utan någon finare bildning: Hvilket omätligt afstånd emellan er och mig! Såå, ni önskar då icke min vänskap ? O, Nathalia Alexandrowna! Månne det är vänskap jag känner för er? Det är en känsla, som jag icke kan förklara, men befall mig att kasta mig i vattnet eller i elden, och jag skulle icke draga i betänkande att göra det, jag försäkrar er derom.s Ryttmästaren uttalade dessa ord med en sådan liflighet uti blick och röst, att grefvinnan skyndade sig att ombyta samtalsämne och började göra den eldfängde ryttmästaren åtskilliga frågor rörande innebyggarne i orten, deras egenskaper och lefnadssätt, om allting med ett ord, som icke kunde gifva anledning till några ömmare känsloyttringar. Vi vilja icke trötta med en utförlig fram-ställning af deras samtal; vi kunna icke heller säga om Nathalia fästade mycken uppmärksamhet vid ryttmästarens omständliga svar, Nog af, tvenne timmar gingo förbi under omvexlande samtal, och Petter skulle icke hafva önskat någonting hellre, än att på detta sätt få vaka ända till morgonen, om icke grefvinnan på ett artigt sätt erinrat honom att det var tid på att gå och lägga sig att sofva, Den stackars Petter skildes ogerna från sitt främmande. Hans hjerta svällde af en rörelse, som väl erinrade honom om den känsla han hade erfarit vid sitt första sammanträffande med Pauline, men som dock var ännu lifligare, djupare och oförklarligare. Då han gick genom tamburen, mötte han Clemens, som vördnadsfullt helsade på honom. XHan är lycklig, den der utländskejkarnal