Aftonbladet – 7 april 1860, sida 2

mjöl, kardemumma, peppar och saffran, Den är ganska god. Vill ni inte smaka på den? Må göra.r ; Ryttmästaren vek upp sina rockärmar, skar af baban ett så väldigt stycke, att det kunde väga ungefär en mark, och bjöd derpå sin sköna gäst, som endast tog några smulor deraf med fingerspetsarne. Det smakar icke illan, sade hon, men jag äter aldrig rågot om morgnarne. År det möjligt? Jo, jag försäkrar. ; .Och jag som hoppades få det nöjet att bjuda er på frukost Jag tackar er, men jag äter aldrig frukost, och dessutom skall jag straxt resa vidare.x Icke i dag! utropade ryttmästaren i bedjande ton. I dag, i detta ögonblick till och med, återtog grefvinnan med ett så lifligt och befallande uttryck i rösten, att ryttmästaren blef alldeles förbryllad. å Han uppsteg under tystnad och gick emot dörren, men Nathalia, som såg det intryck hon genom sin hastiga förändring åstadkommit på honom, sprang efter honom och höll honom qvar:. Ni är ledsen på mig, min kära granne, sade hon med sitt behagligaste leende. Jag, mig fru ? Ja, ni; säg uppriktigt. Hvarföre skulle jag vara ledsen? : Emedan jag något häftigt sade, att jag ville resa. (Forts. m— Rättelse: 92. I följetongen för i torsdags (n:r 81), 2:dra sidan, ned på 3:dje och 5:te spalterna Står: fyra werst, hvilket bör vara fyratto werst; och 2:dra sidan, 19:de raden nedifrån, står tomma åkdon, hvilket bör vara twenne åkdon.