Aftonbladet – 7 april 1860, sida 2

arscher, potpourtier, ouverturer! Bravo, braissimo! bra rytet, lejon ! Ni vill knappast tro edra öron, men det r den mest faktiska faktiskhet. Denna-lilla musikkår är en skapelse af mverkets, i så nånga riktningar driftige och omtänksamme lisponent en chef; den har redan existerat lera år, den utgöres af unga män, valda land brukets arbetare, för hvilka en särskild nusiklärare blifvit anställd, den bar genom srning vunnit till och med en viss perfektion ch den uppträder numera ej blott tillbehagiv underhållning för Höganäs betydliga beolkning, utan med heder och berömmelse ifven för främlingen, som besöker det intressanta etablissemanget. Tegner ansåg riktigt och godt, att då och då kasta litet prosa, som stt stycke granit, in i sin poesi; Höganäs disponent har funnit det icke mindre godt (v h med rätta), att kasta litet poesi in bland stenkolen och leran. Vi hafva b.sökt verket i hvarje vrå. Vi hafva vågat oss nef i grufschakten, vi hafva beundrat de stora vattenuppfordringsmaskinerna, vi Kafva tagit i ögonsigte de ofantliga lavabergen af utkastad kolaska — af hvilka ett pu är förvandladt till ett belvedere, det 8. k. ;Brorsbacka, —, vi hafvä med diligensen begifvit oss på jernvägen. fet till de stora tegeloch lergodsfabrikerna. ää Jernvägen i fråga är den amerikanska trainway,; på hvilken man kommunicerät, för godstransporternay mellan verkets båda yttersta punkter, Ryd och Högarräs. Diligensen i fråga är underredet till en vanlig kolvagn (såframt min något indiskretta gissning ej bedrager mig), på hvilken ran lagt ett golf med tvenne träbänkar på längder emot hvarandra. Detta är, om man -så vill, litet primitift, men uet uppfyller sin bestämmelse; utan att göra auspråk på att samtidigt uppfylla hvarje nutidens anspråk på komfort och elegans. Nog af, vi begåfvo oss med diligensen ner till kusten, der de väldiga tegelbrännerierna och fabrikerna för lera befinna sig. Dettorde vara er bekant, att det egentligen är på sin lera Höganäs lefver och lefver stort. Stenkolen äro numera blott en bisak, men de spela sin roll så till vida, att leran (denna präktiga, eldfasta, för Sverge uniqua) befinner sig under stenkolslagren; hvilka sedunare alltså i hvad fall som helst måste för lerans skull uppbrytas, om ej för sin egen. Arbetet med stenkolens undanrödjande betalar sig för öfrigt storartadt, ty denna eldfasta lera är för Höganäs en sann guldgrufva. Det är den som betalar allt, dessa nya byggningar; hvilka oupphörligt uppföras, dessa nästan eleganta arbetarebostäder, detta hotell, denna kyrka, detta postkontor — jag vet ej att uppräkna hälften; det är den, som gjort Höganäs till ett för aktieegarne ganska vinstgifvande etablissement, från det att det fordom var för jemnan bankruttmessigt, det är den, som förmodligen en gång skall göra det till em verklig stad, i stället för blott en stadsaktig bruksort. t Tegelfabrikationen utgör hufvudindustrien, men vid sidan häraf drifves med fördel tillverkningen af allt annat slagt lergods, från krukor och kökstallrikar till etruriska Vaser och — statyer. i naturlig storlek. För den mera konstnirligare afdelningen af denna fabrikation står en inkallad dansk artist (elev af Bissen) i spetsen, och på modellkammaren: sågs för ögonblicket, bland annat, en Ingeborg i Lebensgrössc, snart färdig att blifva bränd och reproducerad i så många exemplar ni har lust att beställa. I arbetssalarne inhemtade vi med intresse konsten att af en vanlig lerklump inom ett par minuter forma en antik vas eller ett seltersvattenkrus — det ena, som det andra, går ungefär lika qvickt; konsten är enklare, men äfven vackrare än de flesta väl föreställa sig; respekt för krukmakeriet! Min engelsman köpte naturligtvis på stället ett helt dussin cigarraskskålar af olika fason, men han köpte dessutom två dussin stora aloekrukor för sin terrass, på det väntade: ChesterostHill, hvarförutan han beställde en I Ingeborg för sin pleasureground, sammastä.ldes och en hautrelief af det chesterrost:ska familjevapnet att sätta öfver porten till sitt slott, så snart han blir lord. Sjelf nöjde jag mig med en liten svafvelsticks-djefvul, men den är god. Summan af allt är, att Höganäs på ett tiotal af år tagit sig, hvad fransmannen så gerna kallar : enormåment, och att det för närvarande är en af Sverges märkligaste fabriksplatser; Det ligger i en föga behaglig trakt, på en slätt utan afvexlingar, men ett besök. derstädes lönar sig, genom den bekantskap man der får göra med hvad industrien förmår skapa i stort, och den har här ej blott skapat hus och magasiner på jordskorpan öfver vidsträckta grufvor, utan äfven byggt broar och planterat träd. När vi lemnade Höganäs följande dag, var det vecko-torgdag. Det var en fullständig marknad, sådan jag knappast sett den NifliE gare och mera sökt i sjelfvaste Wernamor . NORGE. n! Odelsthinget har antagit en lag om sund