Aftonbladet – 5 april 1860, sida 1

Gerna, herre. Er värde herr fader var ännu icke gift, och han hade till och med aldrig sett den, som sedermera skulle blifva vår goda matmoder. Aftonen före jul lät han kalla mig till. sig. Jag var då i tjenst hos honom såsom betjent. Conrad, sade han till mig, jag skulle vilja veta om det är ,sannt hvad man berättar om de der hemlighetsfulla synerna. Det är nära midnatt; kom med mig, si skola vi gåj ut. Himlen var klar och stjernorna tindrade. Vi hade knappt kommit på andra sidan hagen, förrän vi varseblefvo en kibitka på vägen. Min husbonde närmade sig den och frågade: Hvem är der? Men ingen svarade honom. Hvem är der?-upprepade han, är det-en karl eller ett fruntinmer? Det är ett frontimmer; framstammade en behaglig röst i det inre af åkdonet. — Huru heter bon? — Eudoxia,! — Och hör nu, herre, hvad som sedan -hätde. Några månader derefter gifte sig min husbonde meder vördnadsvärda mor, som: han vid jultiden ännu icke varj bekant med, och som hette Eudoxia. Kan man väl efter dylika tilldragelser betvifla trovärdigheten af de sägner, som våra förfäder lemnat i arf åt 088 2 Det der, som du nu berättade mig, var rätt löjligt. Det är dagsens sanning.n Jag tror dig och vill göra samma försök iom min far. Det är ungefär just nu den id, då man får se dessa underverk. Jag skall aga min bössa och gå ett stycke ut på vä5en.n Det är onödigt att beväpna er; korsvägen ir nära börintill och vi har intet att frukta. Må ske! Säg till min betjent att han bär Nit mina ytterstöflor och min pels. Huru myer ket är klockan ? Klockan är half tolf.