Aftonbladet – 5 april 1860, sida 1

Hvad för jagt? Jag har stundom gått ui med bössan för att skjuta vargar. De satans odjuren! Jag har aldrig kunnat tå tag i dem. Jag har följt deras spår och stått på båll och väntat, men de fega bestarne hafva gifvit sig undan så fort jag kommit i deras närhet. Ni har kanhända icke tänkt på att det måste blifva. riktigt stark köld först, så att vargarne icke kunna finna något att äta uti skogarne. Det är då de öfvergifva sina kulor, och stryka omkring i byarne för att röfva kreatur. När skall .den stränga kölden börja ?s Förmodligen ganska snart.n Men hvad skall man taga sig till under tiden ? Skulle ni icke kunna roa er med att rådfråga ert öde — — — Hvad menar du? : Jag skall säga är hvad det är. Vid denna heliga jultid tilldrager det sig uti verlden alla slags märkvärdiga saker, Det finnes döda, som stiga upp ur sina grafvar. Det finnes osynliga andar, som uppenbara framtidens hemligheter för den som frågar dem. Här i orten äro både herrar och bönder, ja alla menniskor, fullt och fast öfvertygade om att man vid denna högtidliga tidpunkt på året kan upplyfta den slöja som döljer våra öden, och alla äro lika nyfikna, Somliga söka att, under uttalande af vissa besvärjelseformier, uti en spegel eller uti smält bly, få se den bild, som de önska få kännedom om, Andra begifva sig till en korsväg eller ett vägskäl. Det är på sådana ställen spökena bruka visa sig. Er far, Gud vare hans själ nådig, trodde sd dessa sägner, och han erfor en dag, på ett förvånande sätt, sanningen deraf. Är det möjligt? Berätta mig huru det gick tilll