Aftonbladet – 5 april 1860, sida 1

älskar min dotter, sade hon till sig sjelf, det är hufvudsaken. Hans kärlek skall till växa och kufva hans obeslutsamhet. Det är nog att jag vet hvad jag har att vänta. En vacker dag skall han komma igen och ödmjukt af mig begära Paulines hand, och jag skall bevilja honom den, och dervid omfamna honom och ålägga honom vid allt hvad heligt är att göra mitt älskade barn lyckligt. Slutligen drömde den goda modren också ganska vackert om jordisk lycka. Hennes afsigt var att ända till sin sista stund behålla de skatter, som den aflidne landtdomaren samlat. Med denna förmögenhet skulle hon helt och hållet efter sin egen beqvämlighet kunna tillbringa sommaren på landet och vintern i staden, gifva supger och middagar, spela boston, kläda sig efter sin smak, lägga sig till en mängd nipper och, såsom tecken till sin värdighet af enka, köpa sig en snusdosa; hon hade nemligen en aftor sett i handen på en förnäm enkegrefvinna en spusdosa af drifvet silfver med en afbildning af Peter den Stores staty på locket. De sista veckorna af sommaren och jemväl hösten försyunno utan att medföra det resultat, som hon önskade; men hon betviflade icke den lyckliga utgången af sina beräkningar och väntade tåligt. För öfrigt gick icke en enda vecka förbi utan att hon såg ryttmästarens telega stanna utanför sin dörr, och han qvarstannade ofta två eller tre dagar vid Sorotscehki samt syntes icke utan saknad resa derifrån. När hon tillika med sin dotter gjorde besök hös sin bror, sammanträffade ban med dem der och visade sig så uppmärksam mot Pauline, att den förälskade Pemetrius höll på att dö af grämelse och svartsjuka. Ner SE Tid efter annan frågade de beställsamma