Aftonbladet – 5 april 1860, sida 1

med henne och hetraktar henne, hvilket ingalunda är oangenämt; men hvad det beträffar att gifta mig innan jag, antingen genom modren : eller morbrodern, vet precist hvad man tänker gifva henne i hemgift, nej, nej, det är åtminstone icke Petter Abdivitsch, som skall begå en sådan dårskap ! Med det lugn, som fastheten i hans beslut ingat honom, drack Petter förnöjd sitt tå, som vanligt med tillsats af litet tomm, nedsjönk sedan uti den mjuka bädd, som man hade tillagat åt honom, och insomnade utan minsta oro. Dagen. derefter och ännu en dag blef Petter qvar vid Sorotschki, åt frukost och middag. med god matlust, samtalade vänligt med Elisabeth och gick på eftermiddagen eller aftonen ut med Pauline för att plocka blommor och champignoner i skogen. Derpå lät han förstå att hans affärer nödgade honom att återvända till sitt hem, men att han snart skulle återkomma. När enkan befann sig ensam med gin dotter, gjorde hon henne en mängd frågor rörande ryttmästarens bemötande emot henne under NR UT0S enskilda samtal och vid deras ensliga promenader. Pauline hade ingenting att bigta. Trogen den regel ryttmästaren hade utstakat för. sitt uppförande, hade ban icke sagt ett ord, som kunde: binda honom, och ban hade icke tillåtit sig den minsta förtrolighet... Endast tveune gånger hade han kysst hennes: hand, och då: modrens närvaro. Efter detta förhör, hvaraf resultatet icke var sådant hon väntade, blef Elisabeth för några ögonblick ganska dyster och nedslagen; men kom slutligen att tänka på, att om hennes längtan efter detta giftermål icke ginge i fullbordan så snart som hon önskade, .och om Petter dröjde att göra sin kärleksförklaring, detta dröjsmål dock endast borde tillskrifvas hans blyga karakter och hans oerfarenhet. Han