Aftonbladet – 4 april 1860, sida 2

Jag? Ingenting. Jag tyckte att det var ni som började berätta något. Nej, visst icke. Det var ni.x Nej, ni -misstager er. Det är möjligt,, sade ryttmästaren. Nå väll Jag skall berätta er, att dessa sista dagarne varit mycket ledsamma. Ja, äfven för mig,, stammade Pauline, suckande. Verkligen? Och hvarföre då? Jag vet icke, men det har varit mycket ledsamt. I början gjorde min mor mig stränga förebråelser. Er mor är likväl så god. Hon är en enget af godhet. Och hvarföre har -hon då gifvit er förebråelser? Derföre att jag varit ledsen och gråtit. Jag har haft orätt, jag medgifver det; men denna undangömda gård synes mig så dyster efter de angenäma stunder jag nyligen tillbragt hos. min morbror. Jag medger det.n Åhl! Ni är således af samma tanka ?, Visserligen, men jag har likväl icke fällt några tårar: : Ni männer, hvad I ären lyckligal Huru 88? Hvarföre skulle vi vara lyckligare än ni? PRESSA Emedan männerna icke äro lika känslofulla som qvinnorna s Så ni säger! Männerna äro deremot ganska känslofulla, och säke:t mycket mera än man föreställer sig. Jag skulle kunna anföra bev s derpå.n 2 Jag är ganska nyfiken att höra dem., Det fanns vid samma regemente, vid hvilket jag tjenade, en officer, som blef kär uti en flicka, mycket vacker, det är väl sannt, men med en mycket dålig karakter, med ett ord — en lindanserska! Och för den der