Aftonbladet – 4 april 1860, sida 1

såg två dörrar framför sig. Han öppnade den, som föreföll honom minst förfallen, gick tvärt igenom tamburen och derefter in i ett annat rum, utan att möta någon. Uti det tredje rummet, hedradt med namn af salong, låg, på ett aflångt bord af björk, en kortlek, som ofta variti bruk. På sidan om bordet stod en soffa af klumpigt utseende och försedd med tvenne kuddar i tapisseri, af hvilka den ena föreställde en sofvande pudel, och den andra en turk med svarta ögon och med en ofantlig pipa i handen, På ena väggen i denna tarfliga salong hängde trenne porträtter. Det första föreställde den aflidne landtdomaren, med sex medsljer, fästade vid ett bredt band i knapphålet; det andra var Elisabeths porträtt, och det tredje, såvidt man kunde dömma af några streck, ditritade af en icke särdeles skrifkunnig hand, skulle föreställa Pauline. Dessa anspråkslösa utkast voro icke af den beskaffenhet att de länge kunde ådraga sig ryttmästarens blickar, hvilken för öfrigt, man måste erkänna det, hade föga smak för målning och konstalster i allmänhet. Han satte sig vid bordet och öppnade ofrivilligt bordslådan. Uti denna funnos äpplebitar, trådnystan, qvarlefvor af förvissnade blommor, en plåsterlapp, två sönderbrutna saxar och en liten ring af någon oäkta, numera svartnad metall. Under det att Petter undersökte detta besynnerliga förvaringsställe, öppnades dörren till ett närgränsande rum, och frun i buset kom emot honom. Ack! utropade hon, jag ber tusen gånger om förlåtelse ... Jag var sysselsatt och visste icke hvilket rart besök jag skulle få nöjet emottaga... Mitt tjenstfolk är så försumligt... Huru! Ingen har tagit emot er, ipgen menniska i tamburent Vi militärer,, svarade Petter, säro icke vana