Aftonbladet – 4 april 1860, sida 1

vin, svarade den skrymtaren Timotheus, under det han log förstulet. Hon har en vacker dotter, den der beskedliga frun. Skola vi fara dit?2 : Hvad säger du? Nådig ryttmästaren förstår nog hvad jag menar. Om den unga flickan behagar er, så bör ni gifta er med henne. Fadern efterlemnade en sådan mängd bankosedlar, att f-n sjelf icke skulle hafva kunnat räkna dem en gång, och alla dessa penningar kunde komma att tillhöra er. Hon är således rik, den der mamsellen ? Rik? Fråga alla menniskor i-trakten, så skola de svara er, att hennes fader, herr landtdomaren, icke skötte sina affärer illa. Han: samlade och samlade och förstörde ingenting. Gud vet huru mycket han har lemnat efter sig i silfver och andra saker af alla möjliga slag. Dessa Timothei uppgifter, hvilka öfverensstämde med hvad borgmästaren redan låtit bonom: förstå, bestämde ryttmästaren för att beslutsamt fullfölja en tanke, som redan föresväfvat hans själ. Ja,, sade ban för sig sjelf, jag borde verkligen gifta mig med Pauline, och hvarföre skulle jag icke försöka min lycka hos henne? Det värsta, som kan hända mig, är att jag får ett afslag, och den olyckan är icke större än att jag med godt samvete kan utsätta mig för den. . Hon är rik och dessutom så behaglig, att jag skulle taga henne til hustru, om jag också icke hade att vanta den minsta förmögenhet med henne, såvida icke mitt gods vore så belastadt med inteckningar, och om jag icke, för att betala mina skulder eller åtminstone icke beböfva göra några nya, måste inskränka mig till det mest hushållsaktiga lefnadssätt. Må ske, Ti