Aftonbladet – 3 april 1860, sida 3

nit den utveckling, ljas och kopeskulingen tll riksgäldskontore imflyta.s Rikets ständers underd.. skrifvelse till K. M: angående Sverges och Norges ömsesidig förhålla nden. S.A. E. Under en tidrymd af nära ett halft århundrade som förflutit, sedan föreningen stiftades emellan dei skandinaviska halföns tvenne folk, och under det genom denna förening och den deraf uppkomha fast heten i deras yttre politiska ställning, tillfälle blif vit dem beredt, att, i ostördt lugn, hvart för sig fullfölja arbetet för sin inre utveckling, har tillik: ett närmare bestämmande af de förhållanden, hvilke äro för de begge fikena gemensamma, visat sig all mera nödvändigt för uppnåendet af det med före ningen afsedda ändamål: att åt tvenne stambesläg tade, af naturen genom ländernas läge förenade folk, de der ega så mycket gemensamt i religion seder, språk och andra förhållanden, gifva trygghet mot yttre faror, under det de, med bevarad full rät att sjelfständigt hvart för sig besluta öfver egn: angelägenheter, i inbördes endrägt och förtroende verka för befordrande af gemensam styrka och för. kofran. De politiska förvecklingar, som under den sednaste tiden inträffat i Europa, bland hvilka några temligen nära berört halfön, samt de framställningar. hvilka såväl i sammanhang med dessa händelser som eljest blifvit gjorda af främmande makter, hafya ytterligare ådagalagt nödvändigheten af de unionella förhållandenas ordnande på ett sätt, som fullt be: tryggar de begge skandinaviska rikenas ställning. Oaktadt de försök, som tid efter annan blifvit gjorda till vinnande af detta mål, dels genom den för-mera än tjugo år tillbaka nedsatta unionskomitns för E. K. M. framlagda förslag till ett nytt fullständigt föreningsfördrag, dels genom de sedermera af särskilda komitåer utarbetade förslag till reglering af de angelägenheter, som äro eller kunna vara för de båda rikena gemensamma, har likväl ordnandet af dessa angelägenheter hittills icke vunsom man kunnat önska och vänta. De på allmänna internationella rätt grundsatser byggda förslag till reglerande af handelsoch rättsförhållandena de förenade rikena emellan, som unionskonungen, med vaksam omsorg om begge rikenas väl, för deras representativa församlingar framlagt, hafva af Norges Storthing blifvit afslagna — ett afslag, som svårligen kan annorlunda förklaras än genom ett missförstånd eller ett misstroende å Norges sida, som rikets ständer, i medvetande af sina afsigters redlighet och af den välvilliga eftergifvenheten för framställda fordringar, sedan grundlösheten af yttrade farhågor för sträfvandet Eter en höghetsrätt öfver Norge blifvit till fullo ådagalagd, hade haft skäl att tro vara för alltid försonad. Det af den svenska och norska kommissionen, för hvilken E. KE. M. sjelf såsom kronprins täckts föra ordet, framställda förslag till ordnande ef Sverges och Norges gemensamma stridskrafter bar väl föranlåtit vidtagandet af åtskilliga åtgärder i och för försvarsväsendet, men ännu icke ledt till antagandet af en gemensam plan för de båda rikenas försvar eller till det fastställande af de till detsamma hörande gemensamma. bestämmelser genom lag, som, under ofvan antydda politiska förhållanden, med mera skäl än någonsin bör blifva föremål för ömsesidiga öfverenskommelser. I 25 af konungariket Norges grundlag förefinnes jemväl ännu ett hinder för E. K. M:ts rätt att vid inträffande behof använda de unionella stridskrafterna, som, så länge det qvarstår, icke medgifver det gemensamma försvarets fullt ändamålsenliga ordnande. Dessa förhållanden, i sammanhang med de från Norges sida tid efter annan gjorda framställningar om förändring af de vid unionens grundläggande vidtagna bestämmelser — 1 hvilket afseende må nämnas dels den redan bifallna begäran om utbytande af den sinnebild, som unionens stiftare gifvit för föreningen af de begge rikenas försvarskrafter till sjös, dels förslaget om ett annat sätt för bebanding af diplomatiska ärender, dels frågan om förändriog af konungens titel och namnchiffer — synas gifva styrka åt det antagande, att föreningens betydelse icke blifvit i båda länderna på lika sätt uppfattad, och att sålunda, i stället för det närmande i gemensamt försvar och den tillgång till ömsesidiga handelsförmåner samt lättade förbindelser i öfrigt, som, med orubbadt bevarande af hvartdera rikets sjelfständighet och frihet, skulle, enligt det i vårt land gällande föreställningssätt, befrämja bådas gemensamma väl, framställa sig önskningarne inom Norge snarare så, som syftade de till ett aflägsnande i unionelt hänseende, HNvilket, om det vunne fullbordan, skulle innebära en. förändring af den reaälunion, som nu, i enlighet med stiftarens afsigt, eger rum mellan debåda rikena, till en union, som egde sitt enda föreningsband i den regerande konungens person, För undanrödjande eller förmedlande af de sålunda angifna, olika åsigterna af föreningens betydelse, och för att den grundåsigt, från hvilken unionens stiftelse utgått, må kunna i båda länderna orubbad bevaras, samt på det att föreningen må kunna på den gifna grundvalen vidare utvecklas, stärkas och försäkras mot följderna åf möjliga meningsbrytningar, ulle otvifvelaktigt en öfverläggning emellan dertillFE. K. Maj:t kallade svenska och norska män rörande de angelägenheter, som gemensamt angå de begge rikena, och rörande de förhållanden, som vid föreningens stiftande lemnats obestämda eller mindre Klart uttryckta, vara af behofvet påkallad. Rikets ständer föreställa sig, att på grund af ett sålunda utarbetadt förslag förändringen i unionsvilkoren bör, utan intrång i någotdera rikets sjelfständighet, sådan densamma blifvit i unionsakterna stadgad, afse befordrandet af den tydlighet och bestämdhet i formerna för föreningen, som, derest dess stora, för båda fölken välsignelserika ändamål skall uppnås, måste vara af en oeftergiflig nödvändighet påkallad. För biläggandet af de meningssöndringar, som i gemenmma adgelägenhbeter kunna uppkomma mellan de a rikenas representationer, synes ock en stadgad orm böra fionas, i kraft af hvilken representanler från båda rikena kunna sammanträda och med hegses rätt afgöra frågan. Tand: do rn an cn Fi Ton af natta ottnineicå.