Aftonbladet – 2 april 1860, sida 2

nu upplågat, likasom halmstrået, som brännes af solstrålarne. Hon tänker icke på något annat än på denne modige Martis son, som räddat henne ur en så stor fara och som med så mycken blygsamhet emottagit de tacksamhetsbetygelser man egnat honom och som visat henne så mycken uppmärksamhet. Skild ifrån honom, synes henne allting tomt och dystert, och hon frågar sig sjelf med oro om hon någonsin får återse honom, och när detta skall ske. vAck! sade Paulines moder till henne, då hon om aftonen kom ned i salongen för att dricka te, du har då gråtit nu igen ? Det har intet att betydan, svarade den unga flickan, i det bon torkade sina ögon: Huru? Intet att betyda. Dina ögon äro alldeles röda; se dig i spegeln. Det lönar icke mödan att ni oroar er deröfver. j Och om någon skulle komma på besök hos oss, skulle du våga visa dig i detta skick ? Det skall nog gå öfver.o Det skall gå öfver, jo visst, se nu huru tårarna börja att rinna på nytt. Hvad betyder denna sorg? Skulle du händelsevis vara kär? Ack, min bästa mammal hvad säger ni?x utropade Pauline, under det hon ännu en gång aftorkade de tårar, som mot hennes vilja ymnigt runno utför hennes kinder. S Om mina aningar icke bedraga mig, så får jag säga dig att det är en. stor dårskap att öfverlemna sig åt jag vet icke hvad för en beklagansvär sinnesrörelse, som endas bidrager tl att förstöra dit utseende. Du böj i stället visa dig glad och älskvärd, le och skämta samt söka att behaga. , Men tror ni att jag kan behaga honom? Derpå tviflar jag icke. Du är temlige vacker och behaglig. Gör dig endast lite