Aftonbladet – 2 april 1860, sida 2

MMMM — —R MR EN ningars mål uppfyldt! Petter skulle äfven hafva velat förlänga sin dröm, men på morgonen kom hans -betjent i vanlig tid för att väcka honom och servera honom tå, denna alla ryssars oumbärliga dryck. Ryttmästaren gnuggade ögonen, beklagade sig öfver att icke hafva sofvit tillräckligt och steg motvilligt upp. . Hela denna dag syntes honom lång och tråkig, den andra och tredje likaså, den fjerde...... Men låtom oss återvända till en intressantare personlighet än ryttmästaren, till Pauline. Hon har återkommit till Sorotschki, hennes moders landtgård. Hon återvände dit med en för henne helt och hållet ny känsla och intagen af ett oförklarligt vemod, som kom henne att utgjuta tårar. Hennes tjugotreåriga lefnad hade förflutit utan att hon någonsin erfarit något dylikt. Demetri enträgna och efterhängsna uppmärksamhet har aldrig uppväckt någon ömmare känsla. Garnisonsofficerarne uti den närbelägna lilla staden, hvilka visat sig ganska intagna i henne, hafva dock icke kunnat beveka henne. Till och med en major, som ofta sett benne, dels hos hennes morbror och dels ute på landet, och icke otydligt gifvit tillkänna allvarliga afsigter att erhålla hennes hand, har icke heller hos henne rönt någon framgång. Slutligen älskar hon nu och hängifver sig åt sin kärlek med hela frimodigheten och renheten hos en ung flicka, som blifvit uppfostrad långt ifrån stora verlden; främmande för fåfängans och äregirig. hetens alla beräkningar och för alla de klok: beräkningar och skickliga tillställningar, hvilke man, i höfliga termer, benämner fintlighe och omtänksamhet. Skolmästaren och mejoren hafva under fort gången af deras ihärdiga bemödanden knapp förmått göra det ringaste intryck på henne tankar, och på tvenne-dagar har hennes bjert