sin dyrbara drägt och påtaga gin hvardagsklädning. Denna afton hvarken dansade eller sjön man uti Tobias hus. Pauline slog sig nod vid ett bord, hvarpå fanns en kortlek, och företog sig att lägga patience, sittande emelJan sina båda kusiner, hvilka med deras vanliga våpighet betraktade henne. Korten, hvilka hon lade ut framför sig, det ena efter det atidra, för att i dem söka läsa framtida öden, visade, genom den ordning hvaruti de föllo, särdeles gynsamma förebud. Hon uppgaf ett glädjerop och fortsatte sin oskyldiga spådom med förnyadt hopp. Men snart varseblef hon en spader dam, hvars mörka figur oroade benne. Nära intill denna mörka dam, i bvilken -hon föreställde sig en enka, låg hjerter knekt.f? fFRSE Så Hon blandade med otålighet samman korten och började paticncen ånyo; men omigen befanns den der olycksbådande enkan placerad vid sidan af hennes bjerter knekt. Genom en egen tillfällighet medförde ett tredje försök samma, i hög grad nedslående resultat. Denna gång kommo tårarae i ögoneh på den stackars flickan, Hon tog ut den förargliga spaderdamen ur leken, kramade henre i Yredesmod samman mellan sina fingrar, (kastade henne unser bordet och drog sig med dystra aningar undan till sitt rum. , Under tiden var ryttmästaren på väg till sitt hem. Åsynen af den farliga bron och bråddjupet uppväckte hos honom en mängd egna känslor. Hvilka oförutsedda händelser hade icke in:röffat på dessa tvenne dagar! Hvilka besynnerliga omvexlingar under deuna utflygt, som han hade företagit helt enkelt i ändamål att köpa hästar! Och hvarföre var han så dystert stämd, denne hederligelandtjunkare, som under hela sitt lif aldrig hade kunnat lära sig begripa qvinnors och poeters