Aftonbladet – 2 april 1860, sida 1

kan icke fästa något afseende på mitt omdöme, men hela stadens Mening1— —— — Hvad hår staden att göra med mig? Hura? såg mån er icke i går utefter gatorna och hela torget följa hack ibäl efter den der Tyttthästaren, som ser ut sopi en hyrkusk ? Vågar ni tala så om en behjertad officer, hvilken med fara för sitt lif —— Bah! Ni känner icke den der officeren. Ni vet icke att hån blifvit bortkörd ifrån sitt regemente, der hån aldrig gjorde annat än dumheter, och att hån är öfverhopad afskälder. Tysty, utropade den unga flickan med vrede, ni är en oförskämd baktalare.b Men så hör då —— — Icke ett ord mera, om hi icke vill attjag skall berätta för min morbror buru ni skyrmfar en persön, som han gör sig en ära afatt emöttaga under sitt tåk. I detsamma inträdde borgmästaren tillika med Petter i salongen.De gnistrande ögoHeh och de purpurfärgade kinderna tillkännagåfvo den unga flickans förtrytelse. Demetrius såg förlägen och besvärad ut. Tobias frågade sin systerdotter hvad som hade händt. Ehuru bon vägrade att förklara sig tydligt, fick ban döck veta tillräckligt för att ana orsaken till den unga flickans vrede, och gjorde skolmästaten skarpa förebråelser derför. Denne stammade några ord för att urskulda sig, drog sig sedan undan i en vrå och försvann en stund derefter. På något afståhd från huset vände ban sig om och varseblef ännu i fönstret Paulines vackra figur, samt ernade : just göra en af siha mest intagande helsningsgester, då hän vid hennes sida fick se ryttmästarens dystra ansigte med de långa mustascherna. Vid denna syn aflägsnade han sig i största hast.Fö ; 3 äts