MMMM ————— ! Xve ne oangenäm. Hennes hjerta klappade häftigt, och på några ögonblick hade hon under sitt nattliga svärmeri erfarit flera ljufva känslor än den uppmärksamme skolmästaren under en lång följd af år kunnat uppväcka hos henne; känslor af helt olika beskaftenhet, ty då Demetrii bild framställde sig för hennes tankar, erfor hon ett plågsamt intryck, liksom om man sköljt öfver henne med kallt vatten, och hon suckade återigen, och ännu en gång frågade Catharina efter orsaken till hennes oro. Knap,t hade morgonrodnadens första strålar börjat intränga genom gardinerna i Paulines rum, då hon plötsligt hörde bullret af ett åkdon utanför sitt fönster. , Månne det är hans vagn ? sade hon. Kan det vara han som reser så bittida för att undgå obebaget att äfven i dag nödgas visa sig uti lånta kläder? Ack, han tror att alla här i huset ännu sofva.. Han vet icke att här finnes en stackars ficka, som icke fått en blund i ögonon på hela natten, utan endast tänkt på honom! Orolig steg Pauline upp, och sedan hon kastat en schal öfver axlarne, närmade hon sig fönstret och blickade ut på gatan, men hon såg blott en åkarekärra. Gud vare lof, sade hon, i det hon återvände till sin bädd, ättare till sinnes, det är icke hans telega. Han reser ännu icke sin väg. t Ilan reste också verkligen icke, utan fortfor att sofva lugnt, icke anande den sinneselse, för hvilken ban var ett föremål. Han vaknade vid ljudet af kyrkklockan, som kallade de trogna till morgonbönen. Vid denna tid hade ban förr måst stiga upp och kläda ig till paraden; men nu var det förbi med hans militärtjenstgöring, ingen parad mera! Jan tände lugnt sin pipa, Ingick i matsalen, der Dionysius ännu sof på en soffa midt ibland