den äran att känna er. Jag kunde till och med icke inuti kaleschen urskilja hvarken er eller er fru mor., Vid detta svar, som icke var efter hennes önskan, suckade Pauline och drog sig undan i en fönsterfördjupning. Ryttmästaren uppsökte Tobias för att tacka honom för det besvär han haft med att låta laga hans rock, och gick derefter tillsammans med honom ut i staden. Under vägen stannade den välvise hr borgmästaren för att samtala med alla som han mötte. Till den ene sade han ett vänligt ord, den andre gaf han ett råd, den tredje en förebråelse. Han tyckte om att för ryttmästaren få visa sin popularitet och det anseende han åtnjöt. Samtidigt härmed lade han för honom i dagen sina administrativa insigter, genom de -beskrifningar han gjorde på alla af honom vidtagna åtgärder till den lilla stadens förskönande och förkofrande, samt underrittade Petter om de förnämsta egenskaperna hos de respektive stadsboer, som han mötte. Slutligen kom han att tala om sin egen ställning. Jag är gammal,, sade han, med okonstlad öppenhet, min hustrw är också ålderstigen. Jag har i trettio år tjenat mitt fädernesland, och jag tror mig hafva skött min tjenst på ett värdigt sätt, och, Gud vare lofvad, mitt lif har icke varit förspildt. Jag har en temligen betydlig förmögenhet och ett vackert bus, hvilket jag ämnar ytterligare bygga. till och försköna. Men i hvems händer skall jag lemna allt detta? Mina döttrar kunna säkerligen aldrig blifva gifta. I det han uttalade dessa ord, :betraktade han Petter för att se hvilket intryck de skulle göra på honom; men denne åhörde honom. med fullkomlig likgiltighet, under det ban vred upp sina musta cher. (Forts.)