nat honom på ett så tydligt sätt, förskaffade Inom nu ytterligare en lyckig öfverraskning. Under det att Petter med bedröfvåd uppsyn betraktade den olycksaliga nattrocken, vilken för honom varit en annan Nessusrock, öppnade D onysius oförmodadt dörren och räckte honom rocken, hans kära rock, lagad, försedd med nytt foder, föryngrad, Prydligare än någonsin. PÅr det möligt! utropade Petter med en lifligare känsla af glädje än hanpå länge ade erfarit. Min gode Dionysius, min bäste Dionysius, min oöfverträfflige Dionysius! Huru skall jag nog kunna tacka dig? Hvilken oväntad lycka! Hvem har gjort detta underverk?x . Det är en jude, svarade Dionysius, en jude, som är skicklig skräddare. Jag rekommenderar honom hos er; kom bara ihåg, ifall ni låter honom göra er några kläder, att ni sjelf köper tyget och snörmakeriarbetet, ty annars bestjäl han er. Stolt öfver att omsider kunna. visa sig sIna-egna. kläder, ingick ryttmästaren i salongen; hvarest Pauline redan befann sig tillika med sina bådakusiner, tvenne af naturen högst vanlottade stackars flickor. Deras fader hade i början varit mycket ledsen öfver deras brist på skönhet, men sedan hade han tagit saken kallt och till och med afsagt sig hoppet att få dem bortgifta, och han bleficke alls förlörnad,då han såg ryttmästaren draga SIS Undan från dessa mindre lyckligt utrustade Varelser, för att sysselsätta sig med Pauline. De båda systrarne voro ständigt hemma och högst sällan ute i verlden; de åto fem eller-sexmål -om dagen och tillbragte den öfriga tiden med kortspel och strumpstickning. Om någon kom på besök till dem, talade de föga, men åhörde med naiv, förvåning hvad