Mamsell Paulines skållutropade Petter, som, genom kraften hos det ädla xeresvinet, återvunnit sin själsnärvaro. En sådan framställning kunde icke undgå att blifva betraktad såsom ett temligen betydelsefullt steg till ett förtroligt närmande. Borgmästaren stötte till armen på skolmästaren, hvilken satt bredvid honom, och kastade på honom en forskande blick, hvarvid Demetrius ansigtsdrag förmörkades. Om aftonen var ett sällskap af några unga herrar och unga flickor samladt i salongen, och Petter; som slutligen nästan helt och hållet glömt den tjenst han på morgonen gjort tvenne af familjens medlemmar, visade sig böjd att deltaga i en af dessa okonstlade lekar, som, ifrån urminnes tider, varit i bruk bland det ryska folket. I en af dessa lekar hållavalla de unga flickorna tillsammans genom att fatta i hvarandras näsdukar och draga sig undan, liksom dufvor, hvilka blifvit uppskrämda vid åsynen af någon roffogel, som är färdig att slå ned på dem. En herre åtager sig att försvara dem, och en annan föreställer roffogeln, för hvilken hela den uppskrämda flocken flyr undan, under upphäfvande af ängsliga rop. Demetrius blef hedrad med den ädla beskyddarevärdigheten, och Petter föreställde roffogeln. Båda voro ungefär lika starka och lika viga. Länge stridde de, den ene mot den andre, med en envishet och en förbittring. som i allmänhet icke äro vanliga vid dessa glädtiga familjelekar. Skolmästaren fästade en utomordentlig vigt vid sin roll; ryttmästaren fullföljde sin med itver, och det retade honom att han misslyckades i alla sina försök, Slutligen kastade ban, vid en sista ansträngning, sin rival till marken, störtade in bland de unga flickorna och luttade Paulines hand,