honom afleda en nyfikenhet, som satte honom i förlägenhet. Detta befrielsens ögonblick inträffade ändtligen. Tobias närmade sig ryttmästaren, som ånyo hade tagit sin tillflykt till en ländstol, samt tillsade honom att bjuda systerdottern armen och sätta sig jemte henne på hedersplatsen, z Middagen var icke bland de finaste, men riklig, och vinet utmärkt godt. Stadsfiskalen njöt med välbehag af dessa gastronomiska läckerheter. Skolmästaren Demetrius deremot visade sig särdeles tillbakadragen och tystlåten samt kastade då och då en föga vänlig blick åt den sida der ryttmästaren satt. Den unga systerdottern syntes tankfull och melankolisk. Hvarje gång Petter tilltalade henne rodnade hon, nedslog ögonen och kunde icke få fram ett orå. Pauline, sade hennes mor till henne, hvarföre är du då så tafatt? Svara när ryttmästaren tilltalar dig. Banna icke er mamsell dotter, återtog Potter. Hvad jag sagt till henne är icke af den minsta vigt och lönar icke mödan att svara på.v RN Hennes tystnad är likväl inte höflig, isynnerhet mot hennes räddare. Jag ber er, min fru. Nej, jag säger det ur djupet af mitt hjerta, och Pauline borde förstå det lika väl som ag. ) Detta samtal blef afbrutet af betjenten, som satte flera champagnebuteljer på bordet. Tobias föreslog, sedan han låtit korkarne sprina, en skål för sin syster. ; 5 klvarföre just för mig? sade Elis: beth; jag har blott en ganska kort tid att tillbringa här i verlden; man bör dricka för deras välgång, hvilka ännu hafva en lång lifstid i Perspektiv: en skål för Petter Abdiwitsch!