Ehuru denna framställning synes välbetänkt och stående i full konseqvens med ständernas vid föregående riksdag fattade, fastän icke fullföljda beslut, uppväckte den dock i statsutskottet ett häftigt motstånd, isyntierbet från borgareståndets sida; man gick så långt, att man förklarade rikets ständers rätt, att ntan inblandning från regeringens sida handhafva rikets gäld och riksgäldskontorets upplåningar, . vara förnärmad genom K. Mits framställving, bvilken också blef af utskottet afstyrkt, dock endast med en rösts pluralitet. Inom adeln och bondeståndet hade dock vid propositionens remitterande talrika röster höjt sig för densamma. Bondeståndet instämde nästan allmänt uti ett af Anders Danielsson dertill gjordt amendement, hvilket likaledes blef afstyrkt. Frågan återremitterades af presteoch borgarestånden; men oaktadt åtskilliga förmedlingsförslag uppställdes, vidblef utskottet sina åsigter. Vid statsutskottets förnyade betänkande var dock en reservation fogad, hvari föreslogs att riksgäldskontoret mot särskildta betryggande vilkor skulle bemyndigas garantera fullgörandet af skuldförbindelser, som utfärdades af hypoteksföreningen, organiserade efter vissa grunder. Den sålunda föreslagna garantien skulle dock icke för samtliga hypoteksföreningarne öfverstiga 2 mill. rdr. Denna reservation bifölls af adeln, samt presteoch bondestånden. Men när sedermera det skulle bestämmas, hvilka vilkor hypoteksföreningarne borde uppfylla för erhållande af riksgäldskontorets garanti, uppgjordes dessa vilkor så, att ingen hypoteksförening kunde begagna sig af den beviljade statsgarantien, och på yrkande af dem, som motarbetat den kongl. propositionen, anställdes för yttermera visso skull riksrätt mot konungens rådgifvare. Huru stor obenägenheten var i borgareståndet mot bildandet af hypoteksföreningar, kan för öfrigt slutas deraf, att i nämnde stånd motioperades om utgörandet af en särskild bevilluing, som under namn af bevillning för hypoteksföreningarnes lån bordt i de skattskyldiges debetsedlar uppföras, för att betäcka den förlust, som ifrågavarande garanti antogs skulle ådraga statsverket. Vid 1840—41 årens riksdag upphäfde rikets ständer helt och hållet den vid föregångna riksmötet beviljade garantien för hypoteksföreningarnes skuldförbindelser, enär den omständighet, att ingen sådan garanti varit behöflig, eller ens ifrågasatt, syntes utvisa att det med berörda beslut åsyftade ändamål i sjelfva verket vunnits, utan att statens borgen behöft anlitasn. Det enda understöd, som hypoteksföreningarne åtnjutit af staten, har varit den kreditivrätt i riksbanken, som vid 1834—35 åren beviljades till 300,000 rdr bko för hvarje förening; men till och med denna förmån indrogs vid 1847—48 årens riksdag. Efter denna ur komiterades betänkande hemtade, men af oss ytterst sammanträngda framställning rörande det sätt, hvarpå frågan om hypoteksinrättningar här i landet blifvit behandlad, synes det å ena sidan vara i hög grad anmärkningsvärdt, att så många hypoteksföreningar utan något understöd från statens sida ändock här kunnat bildas, hvilket på ett slående sätt ådagalägger det stora och oafvisliga behofvet af särskilda kreditinrättningar för jordegarne; men å andra sidan är det lika anmärkningsvärdt, att dessa föreningar fått uppstå utan all egentlig kontroll från statens sida. — Det är visserligen lyckligt att hittills inga menliga verkningar deraf uppkommit; men det är likvisst obestridligen af högsta vigt att ändamålsenliga kontroller å dessa kreditinrättningars verksamhet införas, och att de ordnas efter ett gemensamt system. I nästa artikel skola vi vidare redogöra för komiterades betänkande och förslag. M. EERO