staren konstituerade sig sjelf till pantdomare, lade panterna i sin mössa och dömde de felande att göra ailebanda putslustiga upptåg. Men när han skulle uttala domen öfver Petter. hvilken likasom de andra också begått fel, föreskref han honom att taga Paulines hand och ledsaga henne till bordet för att äta qvällsvard. Ny rodnad på den unga flickans kinder, nya moln på Demetrii panna! Så snart måltiden var slutad, smög sig denne bedröfvad undan: Den ene efter den andre af de öfriga gästerna tog afsked af borgmästarer, under tacksägelser för hans gästfrihet. Elisabeth och hennes dotter drogo sig undan till deras rum, och Tobias förde ryttmästaren till salongen, der han låtit ställa i ordning en säng åt honom. Min -bäste Petter,, sade han, n,slå er ned här utan krus, jag ber er derom, anse mitt hus såsom ert eget och min familj såsom er, min systerdotter deruti inbegripen, tillade han leende. God natt, sof väl! Jag skall skicka in min betjent Dionysius till er. Vid dessa ord omfamnade han honom ömt och aflägsnade sig, i det han ännu en gång önskade honom god natt. Petter erinrade sig, sedan han blifvit ensam, att han hade en kusk, som han icke sett på hela dagen, och en olycksalig rock. hvilken han lifligt önskade få lagad. Han fick af Dionysius veta att Timotheus, som tagit något för mycket till bästa, lagt sig uti ett tillstånd af fullkomlig medvetslöshet och att rocken blifvit af borgmästaren lemnad till budetschniken — (poliskonstapeln) inom hans qvarter. Hvarföre hade detta skett? Detta kunde Dionysius icke förklara. Bah! sade Petter för sig sjelf, förvånad öfver denna nyhet, i morgon -skall jag tala med borgmästaren häroms,