Aftonbladet – 29 mars 1860, sida 1

er ett dyrt löfte att icke mera lemna denja skyddande fristad. Der fick han emottaga än ytterligare lyckönskningar af sin värd och lennes vänner. Han började just att hemta andan då den nga flickan, hvars leende redan bade gjort t så starkt intryck på honom, nu också naldes honom och, under det bon tackade för ns mod, r.ckte honom en något stor; men mligen fin och hvit hand. Vid denna sistaöfrraskning körde Tyttmästaren sitt mod svigta, g upp, gjore en vördnadsfull helsning och yndade emot den första dörr som han fann sin väg. Denna dörr förde till Tobias kabinett, och Tobias befann sig också nu ders j Hvad i all verlden går det åt er? utroria borgmästaren, orolig öfver hans upprämda utseendes ni är väl icke sjuk ?2 Nej, svarade ryttmästaren; omen jag kan ibke visa mig för fruntimren i en sådan kopym, ve Dessa fruntimmer höra till min familj; deh. buru skulle väl de kunna göra en misshaglig anmärkning öfver den. mans klädedrögt, som har varit nära att uppoffra — -—x : Men så se då hur jag ser ut pDet betyder ingenting. Huru! Ingentingi inföll ryttmästaren och visade dervid med ömklig min på sin sönderslitna rock. ; Bah! Jag skall låna er min nattrock; den är något vid it mig; men det betyder då föga. Derpå vände han sig mot dörren och ropade: Anna, Anna! Gif hit den der nattrocken, som jag fick af min hustru för några dagar gedan.n Men jag vågar aldrig sätta mig till bords så här utstyrd; då aflägsnar jag mig, Hellre och det hoppas jag att ni ursäktar Had är. det för slag! Jo dåt skall ni se. Hör hit der! Dora, Uatharina, Milanora lb Topade Tobias med dundrände röst; kon hit, kom på ögonblicket. Trenne fruntimmer inträdde genast i kabinettet. (Forts.)