Aftonbladet – 29 mars 1860, sida 1

tädsfiskalen Andrewitseh och en myckenhet k) som lemmnat marknadsplatsen för attfå ;bjeltarne i denna dramatiska scen. I sin förvirring glömde ryttmästaren både sin dräng öch sitt åkdon: Med tillhjelp af kaleschens kusk och några hjelpsamma bönder fick Timötheus upp sina hästar och den sönerslagna vagben samt begaf sig derpå till ståden, def nyheteh om en så märkvärdig händelse redan hade spridt sig med behöriga försköningar och flerå tillägg. Under vägen bade den hederlige Timotheus den glädjen att ådraga sig en allmän uppmärksamhet och att här och der blifva bjuden på-bränvin af Horgrarne. och köpmännen, hvilka åstundade att-hörahonom: sjelf omtala denidjerfva bandling; hvari-ban tagit en så stor-dels ; -Under tiden fotsatte Petter; stödd på borgmästarens arm, sin väg alltjenit bekymrad öfver det: ruskiga! tillstånd. hvarihans: kläder befunino sig och i-den tanke att man icke kunde se -honom utan att göra narr af. honom. Han gick med nedsänkt hufvud och: vågade igke -vända.. sma blickar hvarken åt den ena eller andra sidan af fruktan att träffa på ansigten, som, i hans tanke, nödvändigt måste Hafva ett försmädligt uttryck. Hvad vögen ed honom lång! I hvarje ögonblick förörsökte han att påskynda sina steg; men den tunga och klumpiga Tobias, som icke kunde röra sig med samma skyndsamhet, tvingade honom straxt att återkomma till en långsammare takt. Ändtligen kom han fram till. torget der borgmästarens hus låg. Gud vare tack — sade Petter för sig sjelf —der slipper jag då att blifva längre begapad. Med skyndsamma steg närmar han sig denna efterlängtade tillflyktsort, men på sjelfva tröskeln, hejdades han af Tobias hustru, som tillika med sina båda döttrar var honom till mötes för att med ett långt ordsvall önska honom välkommen. Slutligen inträdde han i ett rum dit dagsljuset inkom endast genom;några små,fönster. I ett. hörn af detta rum upptäckte han en rymlig ländstol och kastade sig i den, un